Sida:Rd 1942 C 36 14 Riksdagens skrivelser och förordnanden nr 1 489.djvu/644

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

12 Riksdagens skrivelse Nr 361. Nr 361. Godkänd av första kammaren den 17 juni 1942. Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1942. Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt statsgarantz för eaportkredit. (Statsutskottets utlåtande nr 167.) Till Konungen. I propositionen nr 211 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 1 april 1942, föreslagit riksdagen medgiva, att svenska staten må, i huvudsaklig överensstämmelse med för närvarande gällande riktlinjer, under tiden till och med utgången av budgetåret 1943/44 till ett belopp av högst 300 miljoner kronor - däri inräknade de belopp, vartill garantier beviljats eller före utgången av nu löpande budgetår beviljas - iklädas betalningsansvar för till utlandet försålda inhemska alster av industri, jordbruk och fiske. Såsom i ärendet framhållits föreligga ytterst ovissa moment rörande omfattningen av den kommande garantigivningen för leveranser för till utlandet försålda inhemska alster av industri, jordbruk och fiske. Med anledning härav har det ansetts erforderligt, att vid fastställande av maximibelopp av nämnda garantigivning en viss marginal lämnas. I sådant syfte föreslås nu, att gränsen för garantigivningen bestämmes till 300 miljoner kronor. Med hänsyn till att utöver den statliga exportkreditgarantien betydande krediter beviljas av vederbörande exportörer synes en höjning av den statliga kreditgarantien med 290 miljoner kronor möjliggöra en synnerligen omfattande kreditgivning, som i nuvarande läge ej kan undgå att väcka betänkligheter. Riksdagen har likväl icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts föreliggande förslag. Självfallet räknar riksdagen med att export icke äger rum i större utsträckning än som är förenlig med hänsyn till det svenska folkhushållets egna behov. Mot den föreslagna ändrade formuleringen av maximibestämmelserna har riksdagen icke haft något att erinra. Riksdagen har funnit angeläget, att tiden för exportkreditverksamhetens fortsatta bedrivande begränsas till två år. Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen medgivit, att svenska staten må, i huvudsaklig överensstämmelse med för närvarande gällande riktlinjer, under tiden till och med utgången av budgetåret 1943/44 till ett belopp av högst 300 miljoner kronor - däri inräknade de