Riksdagens skrivelse Nr 374. 9 ledningen av den religiösa verksamheten i departementsohefens förslag erhållit en i allo tillfredsställande organisation. Med biträdande av de synpunkter, som i denna fråga anförts i motionen li: 351, anser riksdagen, att ledningen av själavården i fredstid icke bör inskränkas till allenast mobiliseringsförberedelser. Uppgiften måste bland annat vara att under insiktsfull ledning och med ingående personkännedom uttaga lämpliga personer för utbildning till fältpräster och att sedan leda denna utbildning. Det synes jämväl vara av vikt, att de i fredstid tjänstgörande militärpastorema stå under samma ledning som den för krigstjänstgöring avsedda själavårdspersonalen. Riksdagen anser därför - i huvudsaklig anslutning till nyssnämnda motion - att i försvarsstabens personalvårdsavdelning bör även i fredstid ingå en underavdelning för själavårdens ledning med fältprosten såsom chef mot ett årligt arvode av 600 kronor. Fältprostbefattningen kommer därmed, till skillnad mot vad nu är fallet, att finnas även i fredstid och icke allenast som en mobiliseringsbefattning. Riksdagen har intet att erinra mot vad departementschefen i övrigt anfört rörande utformningen av försvarsstabens organisation med hänsyn till dennas uppgifter beträffade personalvården. Vad därefter beträffar departementschefens förslag, att det nuvarande centralrådet för religiös och kulturell verksamhet skulle ersättas av en till försvarsstabens personalvårdsavdelning knuten nämnd, finner sig riksdagen icke kunna lämna detta förslag sin anslutning. Riksdagen hyser nämligen den uppfattningen, att de uppgifter, som hittills åvilat centrahådet - främst kanske uppehållandet av den betydelsefulla kontakten mellan ledningen för den militära personalvården samt civila organisationer och enskilda inom -kulturlivets olika områden - blott delvis skulle kunna fyllas av den av departementschefen föreslagna, till försvarsstaben knutna rådgivande nämnden. Riksdagen anser därför, att i enlighet med militära socialvårdskommitténs förslag det nuvarande centralrådet bör ombildas till en direkt under Kungl. Maj:t lydande personalvårdsnämnd med i huvudsak den sammansättning och de uppgifter, som föreslagits av socialvårdskommittén. Såsom ledamot i nämnden skulle sålunda ingå bland andra fältprosten, och bland nämndens uppgifter må nämnas avgivande av förslag om tillsättande av befattningshavare för den religiösa vården i fred vid försvarsväsendet. Riksdagen förutsätter, att nämnden utrustas med egen sekreterare. I likhet med departementschefen vill riksdagen emellertid betona, att med den sålunda förordade organisationen frågan om ledningen för den personalvårdande verksamheten icke får anses vara slutgiltigt avgjord. Den definitiva utformningen av en för fredsförhållanden avpassad personalvårdsorganisation synes nämligen knappast kunna äga rum, förrän någon tids erfarenhet vunnits rörande behovet av personalvårdande organ jämväl i fredstid. Riksdagen utgår från alt dessa frågor av Kungl. Maj:t ägnas fortsatt uppmärksamhet. Departementschefens förslag med avseende å inrättande av särskilda tjänstegrenschefer vid truppförbanden, beträffande bildningsråden samt i fråga om ombud och assistenter vid staber och lägre truppförband föranleda icke erinran från riksdagens sida.
