Sida:Rd 1942 C 36 14 Riksdagens skrivelser och förordnanden nr 1 489.djvu/870

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

18 Riksdagens skrivelse Nr 423. för beredande av ökade utrymmen åt biblioteken enligt vad ovan anförts visat sig otillräckliga och då nya anspråk på ytterligare medel för ändamålet följaktligen äro att emotse, finna revisorerna det emellertid nödvändigt att åtgärder nu vidtagas för nedbringande av utrymmesbehovet för leveranstryck. . Svårigheterna att komma till rätta med detta spörsmål skola villigt erkännas. I första hand vilja revisorerna dock sätta i fråga, huruvida det verkligen kan anses nödvändigt att all litteratur samlas och bevaras på tre håll. Uppenbarligen kan all litteratur i en framtid tänkas bliva,av värde för den vetenskapliga forskningen. Lika uppenbart torde emellertid vara, att värdet för framtida vetenskaplig forskning i allmänhet av utkommen litteratur kan i viss mån graderas. Nödvändigheten att på något sätt begränsa bibliotekens utrymmesbehov gör det enligt revisorernas mening påkallat med en utredning, om det icke vore tillräckligt att litteratur av mindre värde för forskningen i allmänhet bevarades på endast ett av biblioteken. De olägenheter, som skulle kunna uppstå för en eller annan forskare till följd av en sådan anordning, liksom de kostnader, som sovringen av materialet skulle förorsaka, torde mer än väl uppvägas av de besparingar i form av minskade byggnadskostnader, som skulle vinnas. Risken för att material av allmänt värde, som i det enskilda fallet skulle visa sig icke kunna ersättas, kunde genom olyckshändelse gå till spillo skulle givetvis ökas, men den torde få tagas på samma sätt som risken för statens arkivbestånd samt dess konstskatter och byggnadsminnesmärken. - En ställning för sig inom litteraturen intar det s. k. småtrycket. Detta till synes efemära tryck, som vållar mycket arbete vid kontroll och uppordning, rymmer en mångfald typer och kategorier och sträcker sig från fullkomligt likgiltigt accidenstryck till för forskningen obestridligen värdefullt primärmaterial. Genom de år 1941 beslutade ändringarnai tryckfrihetsförordningen har visserligen såsom "tillfällighetstryck" från leveransplikten undantagits en del småtryck, som utan tvekan icke förtjänar att bevaras. Men alltjämt levereras såsom av revisorernas redogörelse framgår åtskilligt, som regelmässigt utgallras av biblioteken utan att dessa äro därtill formellt förpliktade. Redan denna omständighet talar enligt revisorernas mening för att småtrycket göres till föremål för en ingående undersökning, åsyftande att fastslå vad som omedelbart må kunna undangallras, vad som summariskt ordnat bör förvaras på endast ett håll och vad som är av sådan förstarangsvikt för forskningen, att det bör liksom hittills i väl ordnat och förtecknat skick förvaras vid samtliga tre bibliotek. Vid denna utredning börsärskilt uppmärksammas, att innehållet i åtskilligt småtryck brukar återfinnas på annat håll. Så är exempelvis fallet med flertalet av statliga myndigheter utfärdade cirkulär och andra tryckalster, vilka förvaras i vederbörande myndighets - i vissa fall till riksarkivet eller landsarkiven överlämnade - arkiv. Samma är förhållandet med tidtabeller för busslinjer och mindre järnvägar, vilka så gott som undantagslöst annonseras i ortspressen och av vilka åtskilliga intagas i den av statens järnvägar utgivna tidtabellen, samt med en stor del bröllopskort och flertalet program, vilkas innehåll likaledes som regel i en eller annan form inflyter i ortspressen. I den mån innehållet kan återfinnas på annat håll anse revisorerna det vara av vikt att nu ifrågavarande tryck utgallras ur bibliotekens samlingar. Slutligen vill det förefalla revisorerna, som om en särskild utväg borde undersökas i fråga om bibliotekens samlingar av tidningar. Dessa anlitas i stor utsträckning och äro av största värde för forskningen inom vitt skilda fack. Tidningarnas format gör dem emellertid ganska ohanterliga, vartill