Kungl. Maj:ts proposition nr /:- 181 14) lag angående ändrad lydelse av 59 § lagen den 2 juni 1933 (nr 269) om ägofred, 15) lag angående ändrad lydelse av lagen den 15 juni 1934 (nr 305) om handläggning inom stängda dörrar av mål om utpressning, 16) lag angående ändrad lydelse av 29 och 31 §§ lagen den 3 juni 1938 (nr 274) om rätt till jakt, samt 17) lag angående ändrad lydelse av 10, 12 och 13 §§ lagen den 17 juni 1938 (nr 318) om avbrytande av havandeskap. Förslagen finnas bilagda detta protokoll. De under 1)-3) samt 5)-16) upptagna förslagen hade inför lagrådet föredragits av hovrättsrådet N. Beckman, dock att de delar av förslagen under 1) och 2), vilka röra ändrad lagstiftning om straff för försök till brott, blivit, utom såvitt angår 20-23 kap. strafflagen, föredragna av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet revisionssekreteraren lvar Strahl, som även föredragit förslagen under 4) och 17). Förslagen föranledde följande yttranden av lagrådet och dess särskilda ledamöter. Förslaget till lag om ändring i vissa. delar av strafflagen. Lagrådet: \ Föreliggande förslag till ny lagstiftning om förmögenhetsbrott är ett led i en successiv omarbetning av strafflagen i dess helhet. Tidigare hava genomförts åtskilliga partiella strafflagsreformer huvudsakligen inom straffrättens allmänna del. Avsikten är att bedriva detfortsatta reformarbetet sålunda, att arbetet uppdelas i vissa partier, därvid efter hand färdigställda lagförslag skola vart för sig träda i tillämpning; vid arbetets avslutning skola de olika lagpartierna sammanföras till ett även i formellt hänseende enhetligt lagverk. Även om härigenom under arbetets fortgång vissa ojämnheter särskilt ur systematisk synpunkt icke kunna undgås, medför dock denna arbetsmetod i andra hänseenden påtagliga fördelar. Främst må framhållas att revisionen av sådana delar av strafflagen, där reformbehovet är mest kännbart, kan ske utan den tidsutdräkt som ett samtidigt lösande av alla till straffrätten hörande aktuella lagstiftningsfrågor självfallet skulle medföra. Det är naturligt att man vid omarbetning av strafflagens speciella del i första hand uppmärksammat förmögenhetsbrotten. Den ekonomiska utvecklingen och den förändring, som samhällsförhållandena undergått sedan strafflagens tillkomst, hava medfört att brottstyperna inom hithörande område tarva översyn. Det är en allmänt omfattad mening att lagstiftningen härutinnan är behäftad med allvarliga brister. Såsom departementschefen framhållit torde beträffande förmögenhetsbrottens hela område gälla, att reformer äro påkallade för att tillgodose önskemål, till vilka erfarenheterna vid strafflagens tillämpning och förändringar i åskådningssättet givit upphov. Den
