35 Kungl. Mui:ts proposition nr 5. 11 §. Domstol, som anmodats att upptaga bevis, har att utsätta tid och ställe för bevisupptagningen. Vid denna äge domstolen samma. befogenhet, som om rättegången fördes där. Protokollet över bevisupptagningen skall tillika med alla till domstolen översända eller eljest till ärendet hörande handlingar tillställas den rätt, där rättegången föres. 12 §. Om upptagande av bevis i utlandet är särskilt stadgat. 13 §. Bevis, som upptagits utom huvudförhandlingen, skall upptagas även vid denna, om sådant upptagande finnes vara av betydelse i målet och hinder därförej längre föreligger. Har i mål, som fullföljts till högre rätt, vid lägre rätt vittne eller sakkunnig eller part under sanningsförsäkran hörts eller syn å stället hållits, erfordras ej, att beviset upptages ånyo, med mindre högre rätt finner det vara av betydelse för utredningen eller ock part yrkar det och upptagandet ej finnes sakna betydelse. I högsta domstolen må dock sådant bevis upptagas ånyo, allenast om synnerliga skäl äro därtill. Då bevis ej ånyo -upptages, skall beviset förebringas genom protokoll och andra handlingar rörande bevisupptagningen. 14 §. Ej må berättelse, som någon skriftligen avgivit i anledning av redan inledd eller förestående rättegång, eller uppteckning av utsaga, som i anledning av sådan rättegång avgivits inför åklagare eller polismyndighet eller eljest utom rätta, åberopas som bevis, med mindre det är särskilt medgivet eller rätten på grund av särskilda omständigheter finner, att det må tillåtas. 36 KAP. Om vittne. i 1 §. Envar, som icke är part i målet, må höras som vittne; i brottmål må dock målsäganden icke vittna, även om han ej for talan. j i p 2 §. Åberopas till vittne ledamot av rätten, pröve h-&H På sin domalleiß °";1-¥mn vetnågot, som kan tjäna till upplysning i malet. Finner han det, ma an oras som vittne.
