382 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. av deras tjänstgöringsskyldighet åvägabringas, så att varje enskild nämndeman icke komme att över hövan betungas av sin tjänstgöring. Vid behandlingen i riksdagen av utskottets utlåtande på denna punkt stannade kamrarna i olika beslut, i det att första kammaren godkände utlåtandet men andra kammaren biföll reservationen. Beträffande frågan om arbetsfördelning mellan häradshövdingen och hans rättsbildade biträden anslöt sig utskottet till departementschefens uttalande på denna punkt och framhöll, att den föreslagna anordningen syntes vara ägnad att avhjälpa nu bestående missförhållanden på detta område. Häradshövdingen torde erhålla större möjlighet att ägna sig åt de egentliga rättegångsmålen och rådande vikariatsystem komma att upphöra. Efter inrättande av sekreterartjänster torde behovet av särskilda biträdande domare komma att minskas. I en del domsagor torde emellertid vara erforderligt, att tillgång funnes till biträde, som vid sidan av häradshövdingen och sekreteraren på eget ansvar fullgör vissa domaruppgifter. I fråga om domsagoindelningen anförde utskottet, att det såsom departementschefen framhållit icke torde vara erforderligt att för genomförande av en rättegångsreform verkställa en allmän omreglering av domsagorna. Den nuvarande indelningen syntes böra i stort sett äga bestånd. Antagligen komme emellertid vissa förändringar att bliva erforderliga. Av betydelse i detta hänseende vore, att ett stort antal städer efter hand borde införlivas med häradsrätternas domkretsar. Beträffande de mindre domsagorna torde liksom hittills en successiv reglering av deras områden vara påkallad. Härvid borde naturligen stor varsamhet iakttagas och tillbörlig hänsyn ägnaslbefolkningens berättigade intressen. I fråga om de största domsagorna torde särskilda åtgärder vara erforderliga för arbetskrafternas förstärkande. Arten av dessa åtgärder borde bestämmas i varje särskilt fall. Att, såsom motionsvis ifrågasatts, nu förorda en uppdelning av dessa domsagor vore enligt utskottets mening icke lämpligt. Slutlig ställning till frågan om domsagornas storlek kunde för övrigt icke tagas, förrän erfarenhet vunnits rörande den arbetsbörda, som genom ett reformerat förfarande komme att åläggas häradsrätterna. Vad angår häradsrätternas tingsordning anslöt sig utskottet till departementschefens mening, att en förändring på detta område borde avse tätare tingssammanträden med ett mindre antal mål på varje sammanträde. Departementschefens uttalande, att tingsordningen uppenbarligen borde lämpas efter förhållandena och behovet på varje ort, varvid nödig hänsyn borde tagas jämväl till att nämnden ej oskäligt betungades, hade ytterligare understrukits i en motion, vari anförts, att vid utfärdande av bestämmelser angående antalet ting det allra största avseende borde fästas vid orlsbefolkningens behov och önskningar. Utskottet hade intet att erinra mot departementschefens uttalande, vilket torde på ett väl avvägt sätt tillgodose de i nämnda mo
