Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 475 in. m. som regel skulle upptagas i hovrätten. Handläggningen måste under sådana förhållanden bliva mera tidsödande än enligt nu ifrågavarande förslag, som medgiver att bevisning i allmänhet kan förebringas genom underrättens protokoll. Ytterligare må framhållas, att ekonomisakkunniga utgått från att de nuvarande civila besvärsmålen som regel skulle fullföljas efter vad. .Enligt vad jag inhämtat har processlagberedningen emellertid beträffande vissa grupper av förevarande mål ansett sig böra ifrågasätta, att de alltjämt skola fullföljas genom besvär. Detsamma gäller för övrigt även vissa mål, som nu fullföljas efter vad och som av ekonomisakkunniga därför hänförts till vademål. En viktig omständighet är slutligen, att fullföljdsfrekvensen sedan ekonomisakkunniga verkställde sin utredning undergått betydande förändringar. De sakkunniga utgingo vid sina kalkyler från det antal mål, som i medeltal inkommit till hovrätterna under vart och ett av åren 1921-1925. Medeltalssiffrorna för dessa år voro för samtliga hovrätter 3,925 vademål, 1,760 civila besvärsmål och 1,954 kriminella besvärsmål eller tillhopa 7,639 fullföljda mål. Antalet vademål har emellertid sedermera successivt nedgått till omkring hälften av det tal, varmed ekonomisakkunniga räknade. Även antalet civila besvärsmål har minskat avsevärt. Å andra sidan ha de kriminella besvärsmålen ökat med ungefär en tredjedel. Det sagda må belysas med följande siffror, hämtade ur den officiella statistiken. Antalet inkomna vademål utgjorde för vart och ett av åren 1934-1938 respektive 2,648, 2,360, 2,108, 1,952 och 1,877 eller i medeltal för år 2,189. Antalet inkomna civila besvärsmål utgjorde för samma tid respektive 1,555, 1,446, 1,306, 1,232 och 1,256 eller i medeltal 1,359. Härtill komma emellertid för åren 1935-1938 genom besvär fullföljda ägodelningsmål, utgörande respektive 36, 163, 152 och 127 eller i medeltal för åren 1936-1938 147 mål. Antalet kriminella besvärsmål slutligen utgjorde för åren 1934-1938 respektive 3,185, 3,126, 2,950, 3,013 och 3,227 eller i medeltal 3,100. Hela antalet fullföljda mål utgjorde sålunda, bortsett från ägodelningsmålen, i medeltal för åren 1934-1938 6,648 eller alltså omkring 1,000 mål mindre än i genomsnitt för åren 1921-1925. Om hänsyn i möjligaste mån tages till samtliga här antydda ändringar i utgångsläget för beräkningarna men i övrigt tillämpas ungefär samma grunder som vid ekonomisakkunnigas undersökningar, skulle enligt verkställda beräkningar det erforderliga antalet ledamotsbefattningar kunna uppskattas till omkring etthundra. Härvid har antagits, att varje ledamot under tid, då hovrätten ej har ferier, skall tjänstgöra tre dagar i veckan och att vid varje session i genomsnitt kunna medhinnas, då huvudförhandling erfordras, två mål samt eljest tre à fyra mål. Med det angivna antalet ledamotsbefattningar skulle hovrätterna kunna arbeta på 20 avdelningar med i regel fem ledamöter på varje avdelning. Tydligt är, att antalet avdelningar kan begränsas, om flera ledamöter indelas till tjänstgöring på varje avdelning. Preliminärt torde kunna räknas med sju avdelningar i Svea hovrätt, tre avdelningar i Göta hovrätt, skånska hovrätten och hovrätten för Västra Sve
