495 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. rätt. Däremot innebär det ett avsteg i förhållande till rådande rättstillämpning, då i förslaget föreskrives särskild omröstning även för det fall, att beträffande samma käromål föreligger fråga om flera omständigheter, som var för sig äro av omedelbar betydelse för utgången. Enligt nu gällande omröstningsordning avger varje ledamot ett i saken fullständigt votum, upptagande såväl skälen som slutet; röstningens utgång bestämmes efter det slut, vartill de flesta kommit, även om de stödja detta slut på helt olika grunder. Enligt förslaget skall, om det erfordras, omröstning ske om varje sådan grund och efter utgången av denna omröstning slutet bestämmas. Även den, som tidigare blivit överröstad, är skyldig att deltaga i senare omröstning och till grund för sitt votum i denna lägga utgången vid den tidigare omröstningen. Av lagrådets ledamöter ha tre lämnat förslaget i denna del utan anmärkning, varemot en ledamot hemställt, att det nu berörda stadgandet måtte utgå eller ersättas med stadgande, att särskild omröstning skall hållas allenast angående fråga, huruvida part förlorat sin rätt till talan eller part är rätt kärande eller svarande. Till stöd för förslaget har beredningen huvudsakligen åberopat, att för en riktig dom måste fordras, att majoritet förelåge även beträffande de grunder, å vilka slutet stödde sig; vid bestämmande av utgången måste det anses oriktigt att tillägga grunderna mindre betydelse än slutet. Den nu gällande regeln, att utgången omedelbart bestämdes efter slutet, medförde, enligt vad beredningen yttrar, att ej alla ledamöter komme att ingå i prövning av samtliga de spörsmål, som vore av betydelse för utgången; i domen kunde ock komma attupptagas grunder, som omfattades blott av en minoritet bland de röstande. Beredningen har vidare framhållit, att särskild omröstning borde ske endast i fråga om rättsfakta, som vore av omedelbar betydelse för målets utgång; däremot icke angående särskilda frågor, som avsåge bevisprövningen. Som exempel på fall, där särskild omröstning borde äga rum, har beredningen anfört: i mål om skadeståndsskyldighet fråga om dylik skyldighet föreligger och om skadeståndets belopp, i mål om fordran fråga om fordringens uppkomst och om" preskription eller betalning, i mål om testamentsklander fråga om giltigheten av bevakning och om testators formaga att upprätta testamente. I den nyssnämnda erinran, som en av lagrådets ledamöter framfört, framhålles, att det onekligen vore mindre följdriktigt att såsom nu ägde rum sammanräkna vota, som stödde sig på helt olika grunder, men att det nya förfaringssättet vore förenat med så avsevärda praktiska olämpor, att det kunde sättas i fråga,om dessa icke vägde tyngre än fördelen av att i det fatal mal, där utgången bleve en annan, erhålla ett domslut, som vore logisktnoangripligt. Såsom bevis på olägenheter, som vore förknippade med det foreslagna omröstningssättet, ha framhållits svårigheten att bestämma och avgränsa de omständigheter, som vore av omedelbar betydelse, fran andra, ovlssheten om ordningsföljden mellan olika omröstningar, ökat arbete for ledamöterna glenom skyldigheten att på förhand fatta ståndpunkt till olika fiag01" Sem 3 t efter utgången av tidigare omröstning kunde tankas bliva foremål for om
