sig till utträde, samt, om föreningen blivit berättigad lösa andelen, från den dag föreningen ger tillkänna sin avsikt att utöva denna rätt. Enligt den föreslagna lydelsen av 15 § skall dock dödsboet anses som medlem till den tid för räkenskapsavslutning, som infaller näst efter ett år från dödsfallet. Detta stadgande, som är hämtat från 26 § lagen om bostadsrättsföreningar, synes i förevarande lagförslag kunna undvaras. För det fall att lösningsräht tillkommer föreningen innebär det nämligen icke någon förlängning av den tid dödsboet med tillämpning av 12 § anses som medlem, och om andelen tillskiftats viss dödsbodelägare eller överlåtits till annan person synes det icke erforderligt att utsträcka den i 12 § stadgade tiden, som är väsentligt längre än motsvarande tid enligt den å bostadsrättsföreningar tillämpliga regeln i 14 § lagen om ekonomiska föreningar. Den tankegång som ligger till grund för nu förevarande stadganden skulle tydligare än i förslaget komma till uttryck därest paragrafen finge inledas med ett första stycke av innehåll att, om föreningsmedlem avlider, skall utan hinder av vad i 4 § sägs dödsboet tillsvidare anses som medlem i hans ställe. I andra stycket kunde direkt angivas påföljden av att dödsboet icke inom. sex månader efter erhållen anmaning visar förhållande somiden föreslagna texten sågs. Som omständigheterna kunna vara sådana att föreningen saknar möjlighet att lösa andelen, förordar lagrådet att som en alternativ påföljd stadgas, att föreningen skall äga låta sälja andelen å offentlig auktion. Vidare må i detta sammanhang ifrågasättas, om icke orden "tillagts viss delägare vid skifte av dödsboet" i anslutning till uttryckssättet såväl i paragrafenis nästa stycke som i 13 § borde utbytas. mot "på grund av bodelning, arv eller testamente övergått till viss delägare". Andra stycket skulle avslutas med de två sista punkterna i den föreslagna lagtextens första stycke, därvid dock vad som stadgas om anmaning torde böra göras tillämpligt även å meddelande att föreningen vill lösa eller sälja andel. Utan uttryckligt stadgande torde det vara tydligt, att sista stycket i 4 § ej blir tillämpligt å dödsbo vilket anses som föreningsmedlem. Vad härefter angår det fall, varom 15 § andra stycket i förslaget handlar, så lärer regeln i 12 § böra tillämpas även å dödsbodelägare som avses i detta stycke. Under vissa omständigheter torde även en sådan dödsbodelägare böra för en övergångstid anses som medlem. Genom att – sedan först dödsboet haft sex månaders rådrum att visa att andelen i föreningen tillagts dödsbodelägaren – denne har ytterligare sex månaders rådrum att avyttra andelen, kan det nämligen inträffa, att regeln i 12 § kommer att innebära en senare lavgångfstid för ifrågavarande dödsbodelägare än för dödsboet. Någon anvisning "i lagtexten om här berördla förhållande torde emellertid ej vara behövlig. Ej heller å dylik dödrsboidelälgafe SYHBS Sista Stycket 1 4 § böra tillämpas. Därest den här ovan förordade redsigeringen av paragrafens nästföregående stycke genomföres, torde åt nu förevarande styßke kunna givas det innehåll att, där den i Stycket avsedde dödsbod@lä8fli@U icke inom enahanda (nämligen i andra stycket nämnd) tidsfrist visar, RU någon, som ej må vägras inträde i föreningen, förvärvat andelen och sökt medlemskap, vare lag som i andra stycket sägs? Bihang till riksdagens protokoll 1948. I saml. Nr 68.
