I skrivelse den 30 augusti 1947 har lantmäteristyrelsen hemställt, att förevarande anslag för nästa budgetår måtte upptagas med oförändrat belopp av 50 000 kronor. I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition för ändamålet beräkna ett förslagsanslag av 50 000 kronor (lx. H.T. p. 160). Jag erinrade därvid, att Kungl. Maj:t den 30 juni 1947 uppdragit åt lantmäteristyrelsen att uppgöra förslag till ny lantmäteritaxa. Jag uttalade att förslaget syntes komma att föreligga inom sådan tid, att proposition i ärendet kunde föreläggas årets riksdag. Då ändring av lantmäteritaxans ersättningssatser syntes kunna påverka bidragsgrunderna under förevarande anslag ansåg jag, att anslaget i riksstatsförslaget borde uppföras med allenast preliminärt belopp. Jag får nu återkomma till denna anslagsfråga. Kungl. Maj:t har den 19 december 1947 utfärdat kungörelse (nr 956) med provisoriska bestämmelser om ersättning till statsverket förförrättning eller uppdrag, som utföres av lantmäteriets distriktsorganisation. Bestämmelserna äro avsedda att tillämpas intill dess ny lantmäteritaxa träderikraft. Enligt vad jag inhämtat har inom lantmäteristyrelsen upprättats ett preliminärt förslag till taxa, vilket efter remiss till vissa överlantmätare beräknas kunna överlämnas till Kungl. Maj:t i mitten eller slutet av februari i år. Under arbetet med taxeförslaget har styrelsen emellertid funnit, att förslaget måste få karaktär av ett ganska kortvarigt provisorium. Anledningen härtill är enligt styrelsen främst, att de tariffer, som skulle kunna upptagas i förslaget, icke kunna grundas på uppgifter om tidsåtgång utan praktiskt taget helt måste bygga på tarifferna i 1927 års taxa. För att få ett hållbart underlag för erforderliga nya tariffer har styrelsen för avsikt att uppdraga åt ett antal lantmätare att under år 1948 verkställa tidsstudier. Då, om en ny lantmåteritaxa nu skulle utfärdas, denna enligt lantmäteristyrelsens åsikt måste revideras inom en relativt kort tid, har det synts styrelsen fördelaktigare, att de provisoriska taxeföreskrifterna finge gälla under ytterligare något år. På de skäl som lantmäteristyrelsen under hand åberopat, anser jag lämpligt, att med utfärdandet av ny lantmäteritaxa får anstå, till dess på tidsstudier grundade tariffer hunnit upprättas. De nu gällande provisoriska taxebestämmelserna avse allenast ersättning för förrättning eller uppdrag som utföres av lantmäteriets distriktsorganisation och inverka sålunda icke på de ersättningar, som utgå till andra förrättningsmän vid förrättningar enligt lagen om enskilda vägar. Ändrade bestämmelser om bidrag till ersättning åt dessa förrättningsmän torde på grund härav icke nu böra meddelas. Till bestridande av dessa bidrag torde för nästa budgetår böra anvisas ett förslagsanslag av 50000 kronor eller samma belopp, varmed anslaget är uppfört för innevarande budgetår. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
