ström för närvarande varit berättigad att åtnjuta livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen efter nämnda invaliditetsgrad. Hans årliga arbetsförtjänst synes härvid ha bort beräknas till 2 400 kronor, eller det högsta belopp, som vid tiden för olycksfallet togs i beräkning vid utgivandet av ersättning för olycksfall. Livräntans årliga belopp skulle sålunda hava uppgått t1ll 240 kronor. Därest Kungl. Maj:t skulle finna, att Flodström i anledning av olycksfallet år 1926 bör beredas ersättning av statsmedel enligt samma grunder, som skulle hava gällt, om preskription icke mellankommit; torde livränta böra utgå. fr. o. m. den 11 mars 1947, då Flodströms framställning inkom till Kungl. Maj:t. Av handlingarna i ärendet framgår beträffande Flodströms personliga och ekonomiska förhållanden följande. Flodström är född år 1894 och gift samt har i äktenskapet en son, född år 1932. Sedan han år 1929 slutat sin anställning såsom brädgårdsarbetare har han haft ett flertal olika arbeten med mycket varierande arbetsinkomst. Han taxerades senast för 2 880 kronor till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Sonen är anställd såsom postbud. – Departementschefen. Av handlingarna i ärendet framgår, att Flodström den 24 september 1926 skadade sig i höger knä genom olycksfall i arbete. Ersättning i anledning av olycksfallet tillerkändes honom t. o. m. den 30 november 1927, efter vilken dag olycksfallet icke ansågs medföra nedsättning i hans arbetsförmåga med minst 10 %. Den 18 september 1946 skadade sig Flodström ånyo i höger knä genom olycksfall ii arbete. Ersättning i anledning härav utgick t. o. m. den 23 oktober 1946. Efter denna dag kvarstående besvär från knäet ansågos av vederbörande försäkringsbolag vara förorsakade av olycksfallet 1926. Då anspråk på ersättning icke framställts inom tio år efter senaste åtgärd i detta ärende, ha anspråk på ytterligare ersättning befunnits preskribcrade. Sambandet mellan olycksfallet år 1926 och de skadeverkningar, vilka uppträtt efter olycksfallet år 1946, torde få anses tillfyllest ådagalagt genom det yttrande, som avgivits av försäkringsrådets medicinskt sakkunniga, samt bestyrkes ytterligare därav att försäkringsrådet icke funnit skäl ändra försäkringsbolagets. på inträdd preskription grundade beslut. Med hänsyn till de ådagalagda omständigheterna i ärendet finner jag billighetsskäl tala för att Flodström tillerkännes en livränta av statsmedel i anledning av de skadeverkningar, vilka på grund av det tidigare olycksfallet uppträtt efter olycksfallet år 1946. Livräntan bör utgå fr. o. m. den 30 november 1946, vilken dag försäkringsbolaget mottagit Flodströms framställning om livränta i anledning av Flodströms försämrade tillstånd. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att i anledning av det Erik Gustav Flodström år 1926 övergångna olycksfallet må av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m. för
