6:o. Fråga om ersättning till ErlkAugust Östberg. Ersåtttningsfrågans tidigare behandling. Erik August Östberg var fr. o. m. den 27 juni 1927 t. o. m. den 30 juni 1930 anställd såsom gruvarbetare hos trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund. Den 23 december 1940 inkom till arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag anmälan och läkarintyg om silikos, som Östberg skulle ha ådragit sig. I läkarintygct, som utfärdats den 7 december 1946, uppgavs bl. a. att Östberg omkring är 1933 börjat bli andfädd, att andfåddheten därefter alltmer tilltagit, att Östberg sökt flera läkare för sin andfåddhet samt att förekomsten av silikos konstaterats först är 1944 genom röntgen. Östberg ansågs av läkaren varaktigt arbetsoförmögen fr. o. m. undersökningstillfället. Av verkställdutredning om Östbergs arbetsförhållanden fann försäkringsbolaget, att Östberg icke efter den 30 juni 1930 varit sysselsatt med arbete i verksamhet, där fara föreligger för silikos. Bolaget förklarade därför, att på grund av övergångsbestämmelserna till 1930 års lagändring ersättning icke kunde utgå till Östberg. Över beslutet ha besvär icke anförts. Föreliggande framställning. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 december 1946 har Östberg hemställt om ersättning enligt. grunderna för yrkessjukdomsförsäkringslagen. Ytterligare utredning i ärendet jämte utlåtanden över framställningen. Efter föranstaltande av riksförsäkringsanstalten har Östberg under tiden den 24-26 april 1947 undersökts av överläkaren vid Söderby sjukhus docenten T. Bruce, som yttrat i huvudsak följande. Östberg gör ett åldrat intryck. Hos honom har påvisats en silikos stadium lii med skrumpning i lungorna. Yrkessjukdomen har medfört en mycket betydande nedsättning av lungornas funktion, och även om äldersförändringar hos Östberg göra sig gällande, är dock silikosen som sådan förklaring till hans mycket starkt nedsatta arbetsförmåga. Lungsjukdomen gör Östberg helt eller i det närmaste helt oförmögen till kroppsarbete i egentlig mening, och han kan framdeles icke tänkas orka med annat än på sin höjd mycket lindriga sysslor och då endast under kortare pass. Bruce har sedermera uttalat, att yrkessjukdomen redan vid tidpunkten för yppandet finge anses ha varit invalidiserande i samma utsträckning som vid undersökningen i april 1947. Utlåtanden i ärendet ha avgivits av riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet. Riksförsäkringsanstalten anför i huvudsak följande. Vid närmare utredning i anledning av nu förevarande ansökan har bl. a. framkommit, att Östberg under tiden 1906-mars 1922 samt den 27 juni 1927 -den 30 juni 1930, frånsett ett par kortare avbrott, arbetat såsom ortdrivare,
