styrelsen, vore avsett för av honom såsom arbetschef omhänderhavda byggnadsföretag för styrelsens fyringenjörkontors räkning. Blomberg hade dömts till frihetsstraff samt ålagts att utge skadestånd till Carlsson med nämnda belopp jämte ränta. Då Blomberg visatsig sakna utmätningsbara tillgångar hade lotsstyrelsen blivit hänvisad att taga ställning till huruvida Carlsson kunde anses skyldig att ersätta den uppkomna förskottsbristen. Styrelsen yttrar därvid bl. a. följande. Vid sitt brottsliga förfarande har Blomberg gått till väga på så sätt att han obehörigen satt sig i besittning av sammanlagt 42 postgiroutbetalningskort avseende Carlssonstjänstepostgirokonto, varå förskott regelmässigt insättas, ifyllt olika anvisningsbelopp sammanlagt uppgående till förenämnda summa av 5 725 kronor 6 öre samt såsom adressat angivit sig själv eller vissa andra hos lotsstyrelsen anställda personer. Härjämte har han falskeligen tecknat Carlssons namn som utställare ävensom – i de fall då han som adressat angivit annan än sig själv vederbörande adressats namn under den å korten befintliga kvittensmeningen. Vidare har han i vissa fall tecknat diktad eller verklig persons namn under vittnesmeningen avseende betalningsmottagarens identitet. De sålunda förfalskade utbetalningskorten har han avlämnat å postgirokontorets huvudkassa och där fått sig utbetalt sammanlagt förenämnda belopp. Till döljande av berörda förfaranden har Blomberg tillgripit åtskilliga från postgirokontoret till lotsstyrelsen ankomna kontoutdrag med vidfogade talonger, tolv månadsbesked ävensom ett kapitalbesked, förstört en del av kontoutdragen jämte talonger och förfalskat tolv av utdragen ävensom månadsbeskeden och kapitalbeskedet; i samma syfte har han jämväl förfalskat en av Carlsson uppgjord, till lotsstyrelsen ingiven kassarapport, avseende januari och februari 1944. Styrelsen uttalar, att den icke kunnat finna, att Carlsson gjort sig skyldig till försummelse vid handhavandet av det till honom utlämnade förskottet. Styrelsen ville framhålla, att Blombergs brott upptäckts genom Carlssons kontrollåtgärder. Det finge även tagas i beaktande, att brotten utförts med stor förslagenhet samt att Carlssons arbetsbörda under ifrågavarande tid varit mycket stor. Carlsson måste anses ha fullgjort vad av honom skäligen kunnat fordras i fråga om kontroll. Med hänsyn härtill kunde Carlsson enligt styrelsens uppfattning icke rimligen anses betalningsskyldig för den föreliggande medelsbristen. Styrelsen hemställer därför, att till täckande av den i styrelsens räkenskaper redovisade bristen måtte från anslaget till oförutsedda utgifter anvisas 5 725 kronor 6 öre. Styrelsen framhåller slutligen, att Carlsson, därest medel anvisades till täckande av bristen, utfäst sig att å kronan överlåta sin fordran å Blomberg. Statskontoret har förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till framställningen. I Lotsstyrelsens framställning anser jag mig kunna biträda. Jag förutsätter därvid, att Carlsson överlåter sin fordran å Blomberg till kronan. Det för bristens täckande erforderliga beloppet 5 725 kronor 6 öre synes böra bestridas från anslaget till oförutsedda utgifter. Härtill torde riksdagens medgivande böra inhämtas. Därest medel framdeles kunna erhållas från
