gen stadgas, att beslut av garantilånenämnden eller av generalpoststyrelsen 1 fråga om garantilån ej får överklagas samt att lånenämnden äger meddela de ytterligare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpning av kungörelsen. Utredningens förslag. I de första avsnitten av betänkandet rörande p o l i s in n n e n s skuldsättning på grund av utbildningskostnader lämna de sakkunniga – förutom en kortfattad översikt av polisväsendets organisation – en redogörelse för de förut âtergivna bestämmelserna rö.rande kompetensvillkor för polispersonalen och polisskoleutbildningen. I en följande avdelning redogör utredningen för resultatet av vissa undersökningar, som utredningen företagit rörande dels kommunernas deltagande i polispersonalens utbildningskostnader, dels elevernas ekonomiska förhållanden vid genomgång av statens polisskola. Redogörelsen bygger på uppgifter, som länmats av 112 städer, 55 köpingar och 134 landsbygdskommuner av olika storlek i samtliga län resp. från de elever, som deltogo i konstapelsklassen höstterminen 1946 och i överkonstapelsklassen läsåret 1946-1947. Av redogörelsen inhämtas bl. a. följande. Kommunernas deltagande i polispersonalens utbildningskostnader. Av uppgifterna från kommunerna framgår, att stor brist på enhetlighet råder i fråga on1 kommunernas deltagande i kostnaderna för polismännens utbildning och formerna härför. Beträffande städerna har dock i fråga om den ordinarie polispersonalen en viss grad av enhetlighet inträtt under senaste tid. Detta torde huvudsakligen sammanhänga med att under hösten 1945, efter förhandlingar mellan svenska stadsförbundet och bl. a. svenska polisförbundet, utarbetats ett normaltjänstereglemente för städernas ordinarie befattningshavare. Enligt detta reglemente, som i stor utsträckning antagits av städerna, äger ordinarie befattningshavare uppbära oavkortad avlöning under tjänstledighet för studier. Framhållas må emellertid att, enligt protokollsanteckningar till normaltjänstereglementet, städerna, såvitt angår polispersonal, rekommenderas att tills vidare tillämpa nämnda bestämmelser endast i fråga om överkonstapels- och kommissarieklasserna men ej beträffande konstapelsklassen. Enligt stadsförbundets uttalande vid en lönekonferens 1945 vore konstapelsklassen att betrakta såsom en grundläggande utbildning, som polismännen själva borde bekosta. Beträffande s t ä d e r n a synes lön eller annat bidrag merendels ej utga till polisman vid genomgång av konstapelsklassen. Av de förutnamnda 112 städerna ha nämligen 75 som regel icke utbetalat bidrag till elev 1 denna klass. Övriga städer ha däremot utbetalat full lön eller bidrag varierande mellan 20-75 % av full lön. Till elev i överkonslapelsklassen torde däremot flertalet städer utbetala lön eller bidrag. 60 städer ha nämligen uppgivit att de utbetalade oavkortad lön och 24 städer att en efter olika grunder reducerad lön utgmge. I en stad utbetalades ingen lön under skoltiden men viss del av den pa
