distriktstandpoliklinikerna skall finnas en för varje landstingsområde gemensam centraltandpoliklinik. Dess föreståndare skall närmast under hälsovårdsberedningen såsom tandvårdsinspektör utöva inspektion av distriktstandvården, där ej åt annan tandläkare uppdragits att vara tandvårdsinspektör. j Distriktstandläkarna äro anställda av landstingen. Om ordningen för tandläkartjänsts tillsättande äro närmare bestämmelser meddelade i kungörelsen. Avlöningen till distriktstandläkare utgår med antingen enbart fast lön, som då skall vara lägst 7 800 kronor för år, eller ock fast lön av minst 7 200 kronor för är jämte andel, ej understigande tio procent, av inflytande taxeavgifter. Därjämte är tandläkare tillförsäkrad tre ålderstillägg, vart och ett på 500 kronor, efter tre, sex och nio års väl vitsordad tjänstgöring. Samtliga landsting betala emellertid distriktstandläkarna ej oväsentligt högre löner än nyssnämnda minimibelopp. De avgifter, som inom folktandvården upptagas för meddelad tandvård, äro bestämda olika för barn och vuxna. Tandvård för barn, som anmälts till regelbundet deltagande i folktandvård, meddelas mot en avgift av 5 kronor för barn och år. För fall, där två eller flera barn tillhörande samma familj äro anmälda till tandvård samtidigt, nedsättas avgifterna för andra barnet till 3 och för tredje barnet till 2 kronor; för ytterligare barn uttagas icke några avgifter. I andra fall meddelas tandvård mot avgift enligt en av Kungl. Maj:t fastställd taxa. I de tandvårdsavgifter, som sålunda äro fastställda för vuxna, kan erhållas lindring, om vederbörande är obemedlad eller mindre bemedlad. De närmare bestämmelserna härom äro meddelade i särskild författning, nämligen förordningen den 3 juni 1938 om lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader in. m. (nr 36; ändr. nr 423/1942). Statsbidrag utgår till vissa av kostnaderna för folktandvården. I den mån sådant bidrag ej utgår ha landstingen resp. städerna utanför landsting såsom folktandvårdens huvudmän att ansvara för kostnaderna. Såsom redan inledningsvis berörts pågår f. n. en allmän översyn av folktandvårdens organisation, vilken utredning torde bli slutförd under år 1948. F rågans behandling vid 1943 års riksdag. Då beslutet om anordnande av en folktandvårdsorganisation fattades av 1938 års riksdag, räknade man med att organisationen skulle vara fullt utbyggd senast inom tio år. Olika omständigheter, främst bristen på tandläkare, villiga att tjänstgöra inom folktandvården, medförde emellertid att det uppgjorda tidsschemat ej kunde hållas. I proposition (nr 299) till 1943 års riksdag framfördes i anslutning
