Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/402

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Stads/örbundet förklarar sig vidhålla sin tidigare intagna ståndpunkt att lagen bör slopas. Rörande lagstiftningens hittillsvarande verkningar uttalar tandvårdsinspektörsföreningen bl. a. följande: Tandvårdsinspektörernas samlade erfarenhet av lagens verkningar under de fyra år den varit i kraft talar i stort sett icke för en förlängning av dess giltighet. Tjänster i icke centralt belägna orter äro alltjämt svåra att besätta, då de unga tandläkarna i första hand söka sig till de större tätorterna eller orter med goda förbindelser till dessa och därvid ofta lämna den befattning de redan inneha vid en icke centralt belägen poliklinik. På de orter, där tandvårdsbehovet är störst, är därför fortfarande möjligheten att erhålla tandvård minst. På grund av arbetets tvångskaraktär lägga i många fall de unga tandläkare, som fullgöra sitt obligatoriska tjänsteår inom folktandvården, icke i dagen samma arbetsglädje och arbetsvillighet som de tandläkare, vilka frivilligt sökt anställning. Folktandvårdens huvudmän torde få vidkännas avsevärt ökade kostnader på grund av att en nyutexaminerad tandläkares arbete, i all synnerhet om han motvilligt fullgör sin tjänst, i kvantitativt avseende betydligt understiger genomsnittet. Ett ökat antal inspektions- och instruktionsresor medföra även större kostnader. För tandvårdsinspektörerna betyda de täta ombytena av befattningshavare ett betydligt ökat arbete och ständiga bekymmer. Allvarligare är dock att folktandvårdens anseende många gånger sättes på spel, och det kan ifrågasättas, om det icke vore bättre att helt stänga en poliklinik än att hålla den igång med ideliga ombyten av arbetskraft och dessemellan långa vakanser. I några yttranden har pekats på olika åtgärder, vilkas vidtagande skulle kunna tillförsäkra folktandvården arbetskraft. Tandläkarförbundet och landläkaresällskapet rekommendera särskilt inrättandet av deltidstjänster inom folktandvården och rätt till privatpraktik efter mönster av försvarstandvården samt en ökning av nu utgående stipendier till såväl antal som belopp. Det intresse för folktandvården, som trots den nuvarande tvångstjänstgöringen funnes inom en del av studentkåren, vore främst hetingad av föreliggande studiestipendier och med dem förknippade villkor. Beviljandet av räntefria studielån från landstingens sida borde även underlätta rekryteringen till landstingens polikliniker. Odontologiska föreningen i Stockholm uttalar sig därutöver för bättre löneförmåner i form av mer differentierade tantiemvillkor, högre ålderstillägg samt större avanceringsmöjligheter och ökad självständighet. – Sfadsförbundet förordar en avsevärd förhöjning av stipendiebeloppen. Medicinalstyrelsens framställning den 13 november 1947. Medicinalstyrelsen upplyser i sin framställning den 13 november 1947 angående folktandvårdens utbyggnad att folktandvårdsorganisationen den 1 november 1947 omfattade 291 tandpolikliniker, oräknat