Stockholms rådhusrätt har uttalat, att de föreslagna beteckningarna vore ibland för vida och ibland för snäva samt delvis även av andra skäl måste anses mindre lyckade. Rådhusrätten, som dock icke vore beredd att föreslå några brottsbeteckningar i stället för de av kommittén använda, har funnit en översyn av dessa påkallad. Det kunde ifrågasättas, om det vore nödvändigt att i den utsträckning som skett förse även de mest sällsynta brott med beteckningar. Även rådhusrätten i Malmö har funnit, att de föreslagna beteckningarna icke i allo kunde lämnas utan erinran.
Beträffande förslagets språkbehandling i övrigt har hovrätten över Skåne och Blekinge uttalat, att lagtextens utformning icke syntes i allo tillfredsställande ur språklig synpunkt, i det en del paragrafer innehölle brottsbeskrivningar vilka förefölle onödigt svåröverskådliga, varjämte lagtexten även eljest på sina ställen syntes något tung.
Föreningen Sveriges stadsdomare och rådhusrätten i Göteborg ha funnit, att förslagets avfattning i en del fall stode i mindre god överensstämmelse med gängse språkbruk, samt ha vidare uttalat, att den knappa formulering, som uppenbarligen eftersträvats i lagtexten och som vore till stort gagn för klarheten, i viss mån även kunde bliva till men. I åtskilliga fall syntes det nämligen icke möjligt att av lagtexten utläsa stadgandets rätta innebörd utan tillgång till de utförliga motiven, som till stor del närmast hade karaktär av kommentarer.
Länsstyrelsen i Kronobergs län har anfört:
1734 års lag har i sin ursprungliga avfattning med rätta varit berömd för sitt klara och koncisa lagspråk. Lagbuden voro korta, språket kraftigt och kärnfullt. 1734 års lag är ett arv, som förpliktar och som är förtjänt att vårdas. Denna förnäma lagstil bör vara ett föredöme även för dem, som utforma vår tids lagar, även om det alltmer forcerade lagstiftningsarbetet i många fall – särskilt beträffande kristidsförfattningarna – icke medgiver en omsorgsfull utarbetning av lagtexten. På en lag av så bestående värde och av så stor betydelse som strafflagen bör man dock kunna ställa alldeles särskilt stora anspråk i fråga om lagbudens språkliga avfattning.
Det synes som om nu föreliggande lagförslag icke alltid står på en hög nivå i stilistiskt avseende.
Länsstyrelsen har, efter exemplifiering av de anmärkningar som kunde framställas, ifrågasatt, om ej vissa delar av förslaget borde överarbetas i stilistiskt hänseende.
Departementschefen.
Sedan 1864 års strafflag tillkom, har den i flera omgångar varit föremål för partiella reformer av delvis ganska ingripande art. Till sin allmänna uppställning bygger den emellertid alltjämt på den ursprungliga grunden och även det stora flertalet av de särskilda bestämmelserna kvarstår i huvudsak utan ändringar. Lagen är fördenskull i väsentliga hänseenden starkt föråldrad. och det har sedan länge stått klart att den i sin helhet måste bliva föremål
