lämnande eller mottagande av förlag eller vederlag för brott eller befattning med hjälpmedel vid brott skulle bestraffas hade det synts kommittén motiverat att kräva, att försök till det ifrågavarande brottet vore straffbelagt eller att på det fullbordade brottet kunde följa straffarbete i minst fyra år. Att åter någon träder i förbindelse med annan för att förbereda, möjliggöra eller underlätta brott syntes :icke alltid innebära en lika utpräglad samhällsfarlighet. Vid denna typ av förberedelsehandling funne kommittén därför straffbarheten böra begränsas till viss mycket svår brottslighet. Det syntes vara tillräckligt att ansvar här inträdde, där någon trädde i förbindelse med annan för att förbereda, möjliggöra eller underlätta spioneri, sabotage, mened eller brott, varå kunde följa straffarbete i åtta år eller däröver.
Mot förslaget att i strafflagens allmänna del införa generella regler om
straff för förberedelse ha vissa invändningar framställts. Föreningen
Sveriges häradshövdingar har sålunda uttalat, att bestraffandet av förberedelse
till brott med några få undantag vore en relativt ny företeelse i svensk rätt
och syntes ha sin grund i krigstidens ökade krav på strängare reaktion mot
brottsligheten. Det kunde icke sägas överensstämma med svenskt
rättsmedvetande att i någon större utsträckning bestraffa brottsliga tankar och
planer på det tidiga stadium, då alla möjligheter ännu funnes att individens
bättre känslor skulle komma att avbryta de förberedelser han påbörjat och
då i allmänhet icke kunde med erforderlig visshet sägas att hans uppsåt
mognat eller i allt fall varit tillräckligt fast för att utgöra grund för planens
förverkligande. Hitintills hade också hos oss liksom i allmänhet i utlandet
de fall, där förberedelse till brott likväl ansetts böra bestraffas, konstituerats
som självständiga brott vid sidan av huvudbrottet, och dessa fall hade,
bortsett från dem som ingått i den nya lagstiftningen om förmögenhetsbrott, i
allmänhet varit sådana, där huvudbrottet vore av särskilt svår beskaffenhet
och den förberedande åtgärden i och för sig innefattat en fara för skada.
Den sålunda använda vägen syntes föreningen icke böra övergivas. Sveriges
advokatsamfund har funnit det betänkligt att i den omfattning förslaget
innebure straffbelägga förberedelse, innan man visste i vilken utsträckning
straff för försök komme att utsättas i de kapitel av strafflagen, som ännu
ej blivit föremål för revision, eller vilka straffsatser som där komme att
bestämmas. Risk förelåge att förberedelse komme att bliva straffbar även i
fall, där detta icke uppbures av allmänna rättsmedvetandet. Något behov av
en utökning av de fall, där förberedelse skulle straffas, torde i praktiken
icke ha visat sig. Enligt samfundets mening borde tvärtom undersökas,
huruvida icke de enligt gällande rätt straffbara förberedelsefallen skulle
kunna inskränkas. Mot den föreslagna bestämmelsen kunde vidare anmärkas,
att det syntes ologiskt att vid vissa brott straffa förberedelse men ej försök.
På grund av vad sålunda anförts och då något behov av en allmän
bestämmelse om straff för förberedelse icke förefunnes hemställde samfundet, att
bestämmelsen måtte utgå ur förslaget och att frågan om straff för
förberedelse till vissa brott reglerades genom särskilda bestämmelser i varje kapitel,
