både vissa uppsåtliga och vissa oaktsamma gärningar. Om det med avse.ende å de uppsåtliga fallen syntes oklart, huruvida kommittén avsett all såsom förutsättning för straffbarhet uppställa fordran på att gärningsmannen skulle ha haft insikt om uppgiftens hemliga natur, låge det i fråga om oaktsamhetsfallen nära till hands att antaga, att detta icke vore förslagets innebörd, utan att oaktsamheten skulle ligga bl. a. däri, att vederbörande väl ej insett men bort inse uppgiftens hemliga natur. Det kunde emellertid icke vara riktigt att ålägga medborgarna skyldighet att vid äventyr av straffansvar gissa rätt i fråga om domstolarnas bedömning av spörsmålet, huruvida en uppgift vore av hemlig natur eller icke. Med hänsyn härtill funne samfundet det nödvändigt, att paragrafen omformulerades så, att därav klart framginge, att varken i uppsåts- eller oaktsamhetsfallen straff inträdde, med mindre gärningsmannen insett uppgiftens hemliga natur. Länsstyrelsen i Västmanlands län har uttalat att, med hänsyn till den benägenhet som gång efter annan ådagalagts av myndigheterna att hemligstämpla handlingar, vilkas innehåll helt eller delvis kunde röjas utan men för riket, den av kommittén föreslagna lydelsen av paragrafen skulle kunna leda till godtyckligt förhindrande av en publicitet, som vore oskyldig eller rent av kunde vara till nytta.. En översyn av lagrummet syntes därför länsstyrelsen påkallad, i varje fall till lindrande av straffpåföljden då oaktsamhet vid offentliggörandet uppenbarligen icke varit till skada.
Departementschefen.Gärningar, vilka till sin yttre beskaffenhet överensstämma med dem som
avses i 6 §, kunna, även om de förövas utan det där angivna uppsåtet att gå
främmande makt tillhanda, innebära "allvarlig fara för riket. Det är därför
påkallat att upptaga ett sådant särskilt straffstadgande som kommittén
föreslagit under 8 §. Såsom kommittén likaledes föreslagit synes det emellertid
nödvändigt att inskränka detta stadgande till befattning med uppgifter av
direkt hemlig natur. Anmärkas må att – på sätt kommittén även framhållit –
det avgörande för frågan, huruvida en uppgift är av hemlig natur eller ej, icke
är, om den åsatts s. k. hemligstämpel. Denna åtgärd kan ifrågakomma
allenast beträffande vissa allmänna handlingar, medan de uppgifter om vilka här
är fråga kunna avse även andra sakförhållanden än sådana som finnas
återgivna i allmänna handlingar. Såsom kommittén framhållit bör alltså det
avgörande vara, huruvida uppgiften sakligt sett är hemlig. Vad kommittén till
utveckling härav anfört i motiven synes dock kunna leda till en alltför
vidsträckt tolkning av uttrycket "uppgift av hemlig natur". Härunder torde icke
få ingripas annat än sådant som verkligen är avsett att hemlighållas och icke
heller redan blivit allmänt känt. För att ett visst förhållande skall kunna
anses vara avsett att hemlighållas bör denna avsikt i regel ha kommit till
uttryck på något sätt, såsom – frånsett hemligstämpel – genom order till
underlydande eller anslag om förbud för obehöriga att vinna tillträde o. dyl.
I undantagsfall kan ett visst förhållande – t. ex. militära positioner under
krig – vara sådant att det i och för sig framgår att förhållandet är av
hemlig natur.
