syntes nämligen vara förtjänt av övervägande, huruvida icke en mera tillfredsställande ordning skulle kunna skapas genom att begränsa stadgandet till att avse allenast svenska medborgare. Av dem kunde rimligen fordras, att de icke i främmande makts intresse bedreve en underrättelseverksamhet som, ehuru icke riktad mot Sverige, kunde äventyra vårt lands vänskapliga förhållande till främmande makter. Vad åter anginge utlänningar kunde vårt land visserligen icke tolerera, att de bedreve en underrättelseverksamhet, som kunde medföra dylika konsekvenser, men att reagera däremot genom straff syntes näppeligen innebära ett tillräckligt beaktande av den intressekollision, som kunde föreligga för en utländsk medborgare, vilken borde å ena sidan handla i sitt lands intresse och å andra sidan underlåta att handla på ett sätt, som kunde skada svenska intressen. Det syntes ur nu angiven synpunkt kunna starkt ifrågasättas, huruvida icke den svenska statsmaktens reaktion mot sådan, av utlänning bedriven underrättelseverksamhet som nu avsåges borde ske icke genom straff utan genom anlitande av de reaktionsformer som utlänningslagstiftningen erbjöde. Godtoges den nu framlagda ståndpunkten, syntes med svenska medborgare böra likställas utländska medborgare i rikets tjänst.
Departementschefen.Av de under krigsåren i 8 kap. införda nya straffbestämmelserna har i
främsta rummet stadgandet om straff för olovlig underrättelseverksamhet
ådragit sig kritik. Paragrafens avfattning har visat sig kunna leda till
resultat, som måste anses stridande mot den allmänna rättsuppfattningen och
som icke förutsatts vid stadgandets tillkomst. Särskilt må här erinras om
det kända förhållandet att straff ådömts medborgare i ockuperade stater,
vilka, efter att ha lyckats fly till Sverige, här lämnat uppgifter om
förhållanden i hemlandet till representanter för dess lagliga regering. Tillämpningen
av paragrafen har visserligen tillrättalagts efter införandet år 1944 av
bestämmelsen att frågan om åtal för hithörande brott skall prövas av Kungl.
Maj:t, men det måste likväl anses angeläget att såvitt möjligt i själva
straffbestämmelsen göra de inskränkningar som föranledas av de gjorda
erfarenheterna.
I kommitténs förslag har såsom gräns för den olovliga underrättelseverksamhetens straffbarhet införts bestämningen, att verksamhetens bedrivande här i riket är oförenligt med Sveriges vänskapliga förhållande till främmande makt. I yttrandena över förslaget har anmärkts, att oförenligheten med Sveriges vänskapliga förhållande till främmande makt vore svårbestämbar samt att bestämningens tänjbarhet inbjöde till utländska påtryckningar på Sverige. Sveriges advokatsamfund har ifrågasatt att i stället begränsa straffbarheten till svenska medborgare, varemot utlänningar kunde utvisas eller eljest omhändertagas enligt utlänningslagstiftningen. Den av kommittén föreslagna begränsningen synes av anmärkta skäl icke vara lämplig. Att begränsa straffbarheten till svenska medborgare torde emellertid icke heller låta sig göra. Det kan nämligen vara vanskligt för Sverige att utvisa en krigförande stormakts undersåtar för verksamhet mot deras fiendeland, om icke verksamheten är förbjuden i svensk lag. Och när flyktingar,
