Departementschefen.Av skäl som angivits vid 8: 1 har jag funnit den av Göta hovrätt framställda anmärkningen icke behöva föranleda någon ändring i lagtexten. Däremot har en omformulering skett för att klargöra att omstörtande av statsskicket, liksom framtvingande eller hindrande av här avsedda åtgärder i övrigt, är straffbart endast om det sker med vapenmakt eller eljest med våldsamma medel.
Kommittén har såsom första stycke i denna paragraf upptagit stadgande, att den som förövar misshandel å Konungens person eller å regent som är satt i Konungens ställe eller brott mot Konungens eller regentens frihet, skall för majestätsbrott dömas till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år. I andra stycket har kommittén därefter föreslagit att, om sådant majestätsbrott sker mot annan medlem av konungahuset, skall dömas till straffarbete i högst sex år eller, där brottet är grovt, till straffarbete från och med fyra till och med tio år eller på livstid. I ett tredje stycke har slutligen tillagts ett stadganlde, att om man berövar någon av de nämnda livet, skall dömas för majestätsbrott till straffarbete på livstid.
Vad sålunda föreslagits står i huvudsaklig överensstämmelse med gällande rätt, men innebär en förenkling och förkortning av dennas motsvarande bestämmelser, som återfinnas i nuvarande 8: 2 och 9: 1–4.
Mot den av kommittén här föreslagna brottsbeteckningen har
justitiekanslersämbetet anmärkt, att "majestätsbrott" knappast syntes vara en fullt
lämplig benämning för gärningar riktade mot annan än Konungen,
tronföljare eller regent, t. ex. mot en helt ung medlem av konungahuset, som ej
stode nära till tronföljden. Även hovrätten för Övre Norrland har uttalat, att
rubriceringen "majestätsbrott" för nutida uppfattning ej passade rätt väl,
såvitt fråga vore om misshandel mot annan medlem av konungahuset än
Konungen eller Drottningen. Hovrätten över Skåne och Blekinge har likaledes
uppmärksammat, att enligt ordalagen i andra stycket benämningen
"majestätsbrott" skulle användas även för angrepp mot annan medlem av
konungahuset än Konung eller regent. Om sådant brott fölle under den senare
punkten i stycket, skulle det, i enlighet med den praxis som utvecklats i
fråga om förmögenhetsbrotten, bliva att beteckna såsom grovt majestätsbrott.
Angrepp mot konung eller regent bleve åter, oavsett brottets svårhetsgrad,
endast att beteckna som majestätsbrott. Denna oegentlighet skulle bortfalla,
om brottsbeteckningen i första stycket ändrades till "grovt majestätsbrott".
En annan utväg vore att förbehålla benämningen "majestätsbrott" för
angrepp mot konung eller regent. Att någon särskild beteckning för angrepp
mot annan medlem av konungahuset måhända icke skulle kunna
utformas, syntes icke innebära någon mera avsevärd olägenhet.
Departementschefen.Kommitténs förslag har bibehållits oförändrat såvitt angår första stycket.
I fråga om paragrafens andra stycke har det, med beaktande av de i
yttrandena gjorda anmärkningarna, synts lämpligast att icke använda
benämningen majestätsbrott.
