Sveriges trafikbilägares riksorganisation framförda kravet på ett liknande generellt skydd för den yrkesmässiga biltrafikens personal, synes det i och för sig naturligt att denna erhåller ett sådant förstärkt skydd som här avses. Med hänsyn bl. a. till att flera dylika personalgrupper finnas torde det emellertid vara tekniskt svårt att införa en generell bestämmelse härom. Frågan i vad mån ämbetsskydd skall tillkomma sådan personal torde därför, såsom följer av kommitténs förslag, få prövas av Kungl. Maj:t särskilt för varje trafikföretag eller för olika slags yrkesgrenar.
I fråga om avgränsningen av de olika slags gärningar som skola drabbas av straff enligt paragrafen har jag icke funnit tillräckliga skäl föreligga att förutom våld medtaga allenast sådant hot som innebär trängande fara, under det att hot med våld i övrigt skulle hänföras under kommittéförslagets 4 §. Det synes innebära en systematisk förenkling att i 1 § medtaga allt hot med våld men också endast sådant hot. En sådan förenkling kan så mycket hellre vidtagas som straffet i ringa fall föreslagits skola vara böter. Jag förordar alltså, att paragrafen göres tillämplig på allt hot om våld mot den som åtnjuter ämbetsskydd. Goda skäl kunna också anföras för att i detta sammanhang straffa även sådana försök till våld å tjänsteman, som icke ha formen av hot, t. ex. att någon ur bakhåll skjuter på eller bakifrån söker slå till en tjänsteman. Frågan om straff för försök i dylika fall torde emellertid böra övervägas i samband med den slutliga revisionen av bestämmelserna om misshandelsbrotten.
I övrigt har den av kommittén föreslagna brottsbeskrivningen i departementsförslaget undergått vissa jämkningar av redaktionell natur. Den av kommittén upptagna särskilda konkurrensregeln har i samband därmed utgått. En tillämpning av de allmänna konkurrensreglerna på förhållandet mellan brotten i 10 kap., å ena, samt dem i 14 och 15 kap., å andra sidan, torde för närvarande innebära, att då fråga är om ett obetydligt brott, bedömt efter 14 eller 15 kap., endast tillämpligt lagrum i 10 kap. skall komma till användning. Gäller det åter medelsvåra brott, torde båda lagrummen böra citeras utan att likväl någon höjning av straffskalan utöver den högsta av de ifrågavarande båda skalorna skall inträda. Först om brottet är av svårare slag, lär verklig konkurrens enligt 4 kap. strafflagen inträda. Med den av kommittén föreslagna regeln skulle prövningen, vilket av sistnämnda båda fall som förelåge, ersättas med ett avgörande enbart med ledning av om straffarbete inginge i straffskalan i det andra lagrum som jämte 10: 1 vore tillämpligt å gärningen eller ej. Tillräckliga skäl synas mig icke föreligga att utan samband med en allmännare översyn av konkurrensreglerna här göra ett sådant avsteg från vad eljest anses gälla.
Brottet torde lämpligen kunna betecknas som våld eller hot mot tjänsteman.
Förevarande paragraf motsvarar kommittéförslagets 4 §. I denna har kommittén upptagit ett stadgande av innehåll, att den som i annat fall än förut
