faller under brottsbeskrivningen i denna paragraf tillika skulle innefatta missfirmelse mot den angripne ämbetsmannen.
Den viktigaste nyheten i kommittéförslaget är införandet av straff även för missfirmelse, som icke är riktad mot någon befattningshavare personligen utan mot myndighet eller annat organ med beslutanderätt i allmänna angelägenheter. En sådan straffbestämmelse som den av kommittén föreslagna skulle emellertid, på sätt advokatsamfundet uttalat, stundom kunna komma att stå hindrande i vägen för den fria kritikrätt i allmänna angelägenheter, som bör finnas i ett demokratiskt samhälle. Bestämmelsen har därför i departementsförslaget begränsats till att innefatta skydd mot offentligt skymfande, vilket såsom jag vid 9: 4 framhållit innebär en begränsning av det straffbara området till sådana fall då beskyllningen sker i offentlig handling eller eljest riktar sig till allmänheten och dess form är skymflig. Saklig kritik, även om den innefattar oriktiga uppgifter, lämnas alltså straffri såvitt den riktar sig mot ett organ och icke mot någon viss person.
Med hänsyn till det anförda har paragrafen i departementsförslaget uppdelats på två stycken. Första stycket, som handlar om "skymfande av myndighet", ger myndigheter och andra organ som äga besluta i allmänna angelägenheter skydd allenast mot offentligt skymfande. I andra stycket behandlas under beteckningen "missfirmelse av tjänsteman" brott mot sådana personer som eljest åtnjuta ämbetsskydd. Dessa skola, liksom enligt gällande rätt och kommittéförslaget, åtnjuta skydd mot beskyllningar och andra smädelser, vare sig de ske offentligt eller "enskilt och vare sig formen är skymflig eller innehållet innebär förtal. Andra stycket skall tillämpas allenast i andra fall än första stycket avser.
Den av kommittén här upptagna särskilda konkurrensregeln har av enahanda skäl som utvecklats under 9: 3 icke influtit i departementsförslaget.
Nu förevarande paragraf motsvarar 5 § i kommittéförslaget. Därunder har kommittén föreslagit stadgande om straff för den som åt någon, vilken är eller varit underkastad ämbetsansvar, lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig förmån för dennes utövning av sin befattning. Brottet har av kommittén rubricerats såsom bestickning och straffet har föreslagits skola vara högst straffarbete i två år.
Det nu ifrågavarande brottet är för närvarande behandlat i sammanhang med ämbetsbrotten i 25 kap., vars 5 § innehåller bestämmelser om straff dels för ämbetsman som för sin ämbetsutövning mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning dels ock för den som till ämbetsman lämnar, utlovar eller erbjuder sådan belöning. Kommittén har funnit, att den senare formen av brottslighet, som ju icke förutsätter straffbart förfarande från någon ämbetsmans sida, borde upptagas icke i kapitlet om ämbetsbrotten utan bland brotten mot allmän verksamhet i 10 kap. Att den här föreslagna brottsbeskrivningen avviker från gällande lag därigenom att ordet "belöning" ersatts med "förmån", beror på att kommittén velat klarare
