stycket. Liksom i nästföregående paragraf i förslaget har emellertid uttrycket "allmän befattning" utgått och ersatts med en hänvisning till befattning vars innehavare är underkastad ämbetsansvar. Såvitt angår bärande av uniform eller tjänstetecken för att giva sig sken av att tillhöra kår vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft, har uttrycklig bestämmelse upptagits i kofmmittéförslaget, som torde överensstämma med vad som var avsett vid tillkomsten av det nuvarande stadgandet. Förslaget om införande av skydd för advokattiteln är däremot helt och hållet en nyhet i förhållande till gällande rätt. Med advokat förstås enligt nya rättegångsbalken 8: 1 den som är ledamot av Sveriges advokatsamfund. I motiven till sistnämnda lagrum har processlagberedningen uttalat, att straff för den som obehörigen utgåve sig för advokat torde böra upptagas i strafflagen. Detta önskemål har kommittén sålunda tillgodosett.
Mot den här föreslagna paragrafens första stycke har icke gjorts någon
annan anmärkning än att hovrätten över Skåne och Blekinge anfört
brottsbeteckningen ""föregivande av allmän ställning" som exempel på enligt
hovrättens förmenande mindre lyckliga brottsbenämningar i förslaget.
Med anledning av paragrafens andra stycke har föreningen Sveriges
stadsdomare uttalat, att kriminalisering av obehörigt begagnande av advokattiteln
i och för sig vore lämplig. Det måste emellertid beaktas att i åtskilliga fall
ordet "advokat" inginge i till handelsregistret anmälda firmor, vilkas
innehavare icke kunde antagas till advokater. Det komme måhända att verka
hårt för dessa, i den mån rörelsen dreves av aktningsvärda personer, att
nödgas ändra en kanske sedan många år begagnad firma. Länsstyrelsen i
Uppsala län har åter ifrågasatt, huruvida ett stadgande om straff för
obehörigt begagnande av advokattiteln komme att äga stöd i det allmänna
rättsmedvetandet. Föreningen Sveriges landsfogdar har likaledes uttalat sig mot
det ifrågavarande stadgandet, i det föreningen funnit att, även om
ledamotskapet av Sveriges advokatsamfund komme att regleras genom
bestämmelser i nya rättegångsbalken, det likväl syntes främmande för svensk
rättsuppfattning att på detta sätt skydda ett enda privat yrke, vars utövare icke vore
underkastade ämbetsansvar. Vid sidan om advokaterna funnes ju åtskilliga
privata yrkesutövare vilka skulle. hava en viss kompetens, t. ex.
trafikchaufförer, biografmaskinister och montörer för elektriska anläggningar. Även dessa
kunde ju vara i behov av samma skydd som advokaterna. I övrigt hade
framstötar skett från vissa andra näringsutövare om ensamrätt till viss titel eller
viss yrkesbeteckning. Sålunda hade Sveriges köpmannaförbund i skrivelse
till länsstyrelserna den 29 juni 1944 hemställt, att beteckningen köpman i
polisrapporter och dylikt icke måtte nyttjas om personer som ej kunde
anses vara köpmän. Utvecklingen kunde alltså tendera till att den nu föreslagna
bestämmelsen skulle utsträckas att gälla även för andra yrken, vilket
sannolikt icke skulle vara tillfredsställande. Landsfogden i Kristianstads län har,
med instämmande av länsstyrelsen i samma län, uttalat att man kunde fråga
sig, varför icke andra fria yrken, för vilkas utövare vissa kompetenskrav
