gatan men kunde iakttagas från övre våningen i någon grannfastighet. I andra fall kunde ju platsen vara belägen vid en föga trafikerad väg på landet. Vidare fordrades enligt förslaget icke, att den berusade verkligen skulle ha blivit iakttagen av utomstående. Det skulle blott behöva föreligga en fara för att så skulle kunna ha skett. Utreddes det att en person vid något tillfälle varit berusad och att han i sådant tillstånd en längre eller kortare stund uppehållit sig utanför sin bostad, skulle alltså åklagaren bliva tvungen att skrida till åtal, oaktat ingen vid tillfället i fråga iakttagit den berusade. Föreningen fruktade, att en bestämmelse av denna räckvidd lätt skulle kunna missbrukas i trakasserande syfte. Liknande synpunkter ha anlagts av t. f. landsfogden i Kopparbergs län och av poliskammaren. i Jönköping.
Med anledning av den av kommittén föreslagna straffsatsen har socialstyrelsen uttalat, att det starkare än i kommitténs betänkande borde understrykas att det otillfredsställande i nuvarande praxis vid utmätande av straff för fylleri framför allt vore att det på olika håll i landet dömdes efter skiftande normer. Kommitténs förslag innefattade uppenbarligen icke några sådana ändringar av gällande straffbestämmelser som kunde vara ägnade att åstadkomma ändring i denna del. Styrelsen kunde vidare icke dela kommitténs optimistiska uppfattning att en ändring av praxis även utan lagändring skulle kunna åvägabringas blott genom offentliggörandet av den tidigare verkställda utredningen angående straffmätningen vid fylleri. I yttrande angående denna hade styrelsen funnit det böra tagas under övervägande att i fråga om fylleri införa ett modifierat dagsbotsystem, innebärande att straff principiellt skulle utgöras av dagsböter, dock minst 25 kronor. För den händelse att detta förslag icke kunde godtagas – och styrelsen ville medgiva att visst fog funnes för de erinringar däremot som framförts i kommitténs betänkande – ifrågasatte styrelsen emellertid en annan anordning för befrämjande av en mera rationell utmätning av straff för fylleriförseelser, nämligen att domstolen ålades att till sin ledning vid straffmätningen införskaffa utdrag ur kontrollstyrelsens särskilda straffregister för fylleri och vissa andra brott. Borgmästaren i Malmö Th. Munck af Rosenschöld har likaledes betvivlat, att skärpta fylleristraff skulle inträda utan höjning av straffminimum genom lagändring. Det kunde tvärtom befaras, att den nya lagstiftningen stundom skulle leda till minskade straff, eftersom det kunde förbises att det nya fylleribrottet även innefattade förargelseväckande beteende i denna terms gamla mening. Med hänsyn härtill förordades att bötesminimum sattes till 25 kronor. Lägre straff för fylleri syntes nämligen icke i något fall motiverat, såvida icke allmänna straffnedsättningsgrunder kunde tillämpas. Även länsstyrelsen i Gotlands län har här förordat ett lagstadgat bötesminimum av 25 kronor, dock med tillägg av en bestämmelse om att vid synnerligen mildrande omständigheter nedsättning av straffet under detta bötesbelopp skulle kunna ske. Länsstyrelsen i Blekinge län åter har förklarat sig dela kommitténs uppfattning att det vore obehövligt att beträffande fylleri uppställa särskilda straffsatser för normalfall och för fall, där omständigheterna vore försvårande. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har uttalat att, då det gällde icke
