tilltalades ekonomiska förhållanden i ett så stort antal mål som det här gäller synes göra det uteslutet att införa dagsböter för fylleri. Fyllerimålens stora antal talar även mot socialstyrelsens förslag att ålägga domstolarna att i varje sådant mål inhämta uppgift från kontrollstyrelsens straffregister. Icke heller har jag funnit mig böra tillmötesgå det i några yttranden framförda kravet på införandet av ett högre straffminimum med avseende å penningböterna för fylleri. Höjningen av bötesmaximum till att även i normalfallen vara 500 kronor, i förening med de påpekanden som gjorts angående det otillfredsställande i hittillsvarande praxis, torde nämligen berättiga till antagandet, att de låga bötesbelopp, mot vilka kritiken riktats, i fortsättningen icke skola komma till användning annat än i sådana enstaka fall då omständigheterna äro synnerligen förmildrande.
I detta sammanhang har ordet "riksdaler" i denna liksom övriga paragrafer i strafflagen där det förekommer ansetts lämpligen kunna utbytas mot "kronor".
Frågan i vad mån straff för fylleri kan ersättas med en rationellare alkoholistvård kan icke prövas i nu förevarande sammanhang utan endast i samband med en omläggning av alkoholistvården.
Paragrafen svarar mot kommittéförslagets 11 §. I denna har kommittén upptagit ett stadgande, att den som, i annat fall än förut i kapitlet är sagt, på plats, där hans uppträdande lätteligen kan iakttagas av utomstående, för oljud eller eljest beter sig på sätt som är ägnat att väcka förargelse, skall för förargelseväckande beteende dömas till böter, högst trehundra riksdaler.
I gällande lag stadgas straff för förargelseväckande beteende i 11: 15. I fråga om själva handlingsbeskrivningen innebär förslaget i förhållande till nämnda lagrum den ändringen, att medan det för närvarande kräves att man gör oljud eller oväsende eller eljest kommer förargelse åstad, det enligt förslaget skall vara tillfyllest att beteendet till sin beskaffenhet är sådant att det enligt gängse uppfattning är förargelseväckande, oavsett huruvida i det särskilda fallet någon förargelse blivit åstadkommen eller ej. Ändringen" har av kommittén motiverats med att det nuvarande kravet på att förargelse skall ha åstadkommits vore av föga värde, då det enligt rättstillämpningen ansåges uppfyllt så snart någon, ofta en polisman, intygade att han känt förargelse på grund av vederbörandes beteende. Vad angår brottsplatsen förutsättes enligt gällande lag att brottet begåtts å ställe som mot eller utan avgift är upplåtet för allmänheten. Till närmare bestämning av vilka platser som härmed avses lämnas i lagen vidare den exemplifiering, för vilken redogjorts under nästföregående paragraf i förslaget. Kommittén har beträffande nu förevarande brott föreslagit samma ändring i fråga om beskrivningen av brottsplatsen som beträffande fylleri. Förargelseväckande beteende skall sålunda enligt kommitténs förslag vara straffbart, om det förövas på plats där
