lämpligt ur juridisk synpunkt. Måhända kunde brottsbeteckningen för förfalskning av dessa bevismärken bliva "såsom för urkundsförfalskning". Hovrätten för Övre Norrland har likaledes uttalat, att det för vanlig uppfattning syntes främmande ur rent terminologisk synpunkt att rubricera även biljett, legitimations- och ransoneringskort, kassakvitto, mottagningsbevis och dylikt bevismärke såsom urkund. Även om språkbruket icke särskilt fixerat innebörden av uttrycket "urkund", syntes hovrätten dock så mycket vara uppenbart, att bevismärken icke enligt allmänt språkbruk innefattades bland urkunder. Brottsrubriceringen syntes därför här böra vara "förfalskning av bevismärke". Föreningen Sveriges landsfogdar har framhållit, att eftersom gränsen mellan olika märkeskategorier finge betecknas såsom tämligen flytande, det straffbara området för märkesförfalskning enligt förslaget skulle komma att bliva delvis obestämt. Föreningen ansåge emellertid, att kommitténs förslag till gränsdragning vore att beteckna såsom riktigt och att man finge överlåta åt rättstillämpningen att avgöra de tveksamma fallen.
Departementschefen.Den enhetlighet som utmärker förfalskningsbrottens konstruktion enligt
kommitténs förslag finner jag innefatta ett betydande framsteg i förhållande
till den splittring som kännetecknar gällande rätts behandling av detta
brottsområde. Kommittén synes mig även ha förebragt övertygande skäl för att
förfalskningsbrotten böra anses fullbordade redan i och med
förfalskningsåtgärden och sålunda oberoende av om det förfalskade begagnats eller ej.
Det av kommittén till begränsning av det straffbara området i stället införda
rekvisitet fara i bevishänseende, som kritiserats av häradshövdingföreningen
och advokatsamfundet, finner jag i olikhet mot dessa båda remissinstanser
icke innebära någon förkastlig konstruktion och hänvisar i denna del till vad
jag tidigare anfört i anledning av de i yttrandena framkomna
huvudsynpunkterna på kommittéförslaget. Den i paragrafens första stycke upptagna
gärningsbeskrivningen har därför bibehållits i sak oförändrad. För tydlighets
skull har jag emellertid upptagit det i nuvarande 12: 4 gjorda påpekandet,
att en förfalskning kan avse såväl en verklig som en diktad persons namn.
I fråga om de handlingar som skulle kunna bliva föremål för förfalskning har jag i likhet med kommittén funnit, att icke endast handlingar som upprättats för att tjäna till bevis böra ifrågakomma såsom föremål för urkundsförfalskning utan att även tillfällighetsurkunder böra medtagas. Detta innebär icke så mycket en utvidgning av det straffbara området som fastmer en övergång till ett nytt system för bestämmande av dess gränser. Under det att enligt gällande lag straffbarheten är beroende av om handlingen hör till någon av de skyddade handlingstyperna, t. ex. kontrakt och intyg, eller till en icke skyddad typ, t. ex. brev, så bliva enligt förslaget omständigheterna i det enskilda fallet avgörande. Att förfalska ett brev blir enligt förslaget straffbart endast om brevet i det enskilda fallet hade en rättslig betydelse såsom bevis, t. ex. framstod som avgörande för utgången av ett mål. I exempelvis skilsmässomål kunna ofta brev spela en vida större roll än intyg.
15 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 80. chefen
