överträdelser, vilka närmast äro att betrakta såsom blott ordningsförseelser, bör paragrafen i enlighet med de synpunkter på förhållandet mellan strafflagen och specialstraffrätten som jag utvecklat vid 19: 5 SL i departementsförslaget kunna tillämpas i konkurrens med nyssnämnda i 19: 8 föreslagna strafflagsbestämmelse. På grund härav förordar jag borttagandet ur 28 § epidemilagen av föreskriften om att paragrafen skall vara subsidiär i förhållande till strängare bestämmelse i strafflagen. Samtidigt har straffet befunnits böra angivas till dagsböter. 7
Epizootilagen hänvisar för närvarande beträffande straff för överträdelse av lagen eller enligt densamma meddelade föreskrifter till allmänna strafflagen, varmed förstås 19: 17 andra stycket SL. Såsom vid 19: 8 SL i departementsförslaget framhållits äro emellertid de där föreslagna nya straffbestämmelserna så tillvida av mera begränsad räckvidd, att de för sin tillämplighet förutsätta att genom överträdelsen vållats allmän fara. I anledning av motsvarande stadgande i kommittéförslaget har kommittén föreslagit, att i epizootilagen skulle stadgas särskilt straff i form av dagsböter för förseelse mot lagen, dock med tillägget "där ej å förseelsen strängare straff är i allmänna lagen utsatt".
Kommitténs förslag i denna del har givit generallullstyrelsen anledning
erinra, att motsvarande ändringar syntes böra ske i 25 § kungörelsen den 9
december 1898 (nr 127) angående vad iakttagas bör till förekommande av
smittosamma husdjurssjukdomars införande i riket, 8 § kungörelsen den 22
juni 1911 (nr 57) angående bestämmelser att iakttagas vid införsel av vissa
varor från främmande land eller del därav, som förklarats smittat av
smittosam mul- och klövsjuka, 3 § kungörelsen den 11 oktober 1920 (nr 671)
angående förbud mot införsel till riket av levande höns, gäss, ankor,
kalkoner och duvor från land eller del därav, som förklarats smittat av
smittsam mul- och klövsjuka, samt 3 § kungörelsen den 23 november 1920 (nr
728) angående förbud mot införsel till riket från land eller del därav, som
förklarats smittat av smittsam mul- och klövsjuka, av levande djur,
tillhörande hästsläktet.
Departementschefen.I likhet med kommittén finner jag de föreslagna bestämmelserna i 19: 8
strafflagen nödvändiggöra utsättandet av särskilt straff i epizootilagen. Denna
straffbestämmelse synes mig emellertid liksom motsvarande stadgande i
epidemilagen böra kunna tillämpas i konkurrens med 19: 8. Något undantag för
det fall att å förseelsen utsatts strängare straff i allmänna strafflagen har
följaktligen icke gjorts i departementsförslaget. I anledning av
generaltullstyrelsens påpekande om erforderligheten av följdändringar i åtskilliga
administrativa författningar må framhållas, att behovet av sådana
följdändringar får tillgodoses i administrativ ordning.
