Försök eller förberedelse till brott som i 1, 3, 4, 5, 6, 7, 8 eller 9 § sägs så ock underlåtenhet att avslöja brott som avses i 6 § straffes efter ty i 3 kap. stadgas. Skulle brottet vara att anse som ringa, må dock ej dömas till straff enligt vad nu sagts.
Har någon, som ådragit sig ansvar enligt 1–10 §§, innan avsevärd olägenhet uppkommit frivilligt avvärjt den fara i bevishänseende som gärningen innebar, må straffet nedsättas under vad eljest bort följa å gärningen. Var faran ringa och är brottet ej belagt med svårare straff än fängelse, vare fri från straff.
Var som under laga ed eller försäkran som avgives i eds ställe lämnar osann uppgift eller förtiger något varom han är pliktig yttra sig, dömes för mened till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Ärbrottet med hänsyn till omständigheterna att anse som grovt, såsom då det sker med uppsåt att oskyldig må fällas till urbota straff eller eljest synnerlig skada tillfogas annan, skall till straffarbete från och med två till och med åtta år dömas. Där någon lämnat osann uppgift angående sådant varom han ej var pliktig yttra sig eller brottet eljest är att anse som ringa, vare straffet fängelse eller böter.
Den som vid förhör under sanningsförsäkran i rättegång lämnar osann uppgift eller förtiger något varom han är pliktig yttra sig, dömes för osann partsutsaga till straffarbete i högst två år eller fängelse. Där någon lämnat osann uppgift angående sådant varom han ej var pliktig yttra sig eller brottet eljest är att anse som ringa, vare straffet böter eller fängelse.
Begår någon av grov oaktsamhet gärning som i 1 eller 2 § sägs, dömes för ovarsam utsaga till böter eller fängelse.
Prövas utsaga som avses i 1–3 §§ vara utan betydelse för saken, skall ej till straff dömas.
Väcker någon åtal med uppsåt att oskyldig må bliva sakfälld, dömes för falskt åtal till straffarbete i högst två år eller fängelse. Där gärningen med
