i avsevärd mån skadat det anseende som innehavaren av befattningen bör äga.
Då avsättning eller suspension ådömes jämlikt första stycket, skall den förlust ämbetsmannen därigenom lider beaktas vid bestämmande av annat straff för brottet, och må böter som eljest skolat följa å brottet bortfalla.
Har förvaltningsmyndighet ålagt ämbetsman bestraffning, har domstol att taga hänsyn därtill vid bestämmande av straff för samma brott, och må böter eller suspension, som eljest skolat följa å brottet, bortfalla. Verkställighet av förvaltningsmyndighetens beslut må ej ske efter det domstols dom i målet vunnit laga kraft.
Har ämbetsman utan lov eller tillkännagivet förfall avhållit sig från tjänstgöring och ej kunnat med kallelse träffas eller inställas, dömes, där han ej kommer innan tre månader förflutit från det kallelse som domstolen utfärdat å honom ågått i allmänna tidningarna, till avsättning från tjänsten.
Har någon medverkat till gärning, varom i 1, 2 eller 3 § förmäles, utan att därigenom åsidosätta tjänsteplikt, dömes till allmänt straff som där sägs efter ty i 3 kap. stadgas. Är han själv ämbetsman, skall därjämte vad i 7 § sägs äga tillämpning. För medverkan till gärning varom i 4 § sägs må allenast den som därigenom åsidosatt tjänsteplikt dömas.
Med ämbetsman förstås i denna lag domare, annan statens befattningshavare som endast medelst rannsakning och dom kan avsättas från sin tjänst samt den som har förtroendesyssla, från vilken Konungen må entlediga honom. Vad som sägs om ämbetsmän gälle ock om dem, som äro satta att förvalta städers, menigheters eller allmänna av Konungen stadfästade kassors, verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjänstemän som under ämbets- eller förvaltningsmyndigheterna lyda och om andra som förordnats att förrätta ämbete eller tjänsteärende.
Den som är förordnad eller vald till ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling eller sitter i jury vid domstol eller i taxerings- eller prövningsnämnd skall ock vara underkastad ämbetsansvar efter 2, 3 och 5–7 §§; dock må suspension ej ådömas.
Åsidosätter den som är anställd vid inrättning för allmän samfärdsel, som är stadfästad av Konungen, vad honom åligger till förekommande av olyckshändelse, gälle vad i 5 och 7 §§ stadgas.
