tilltalade en befattning först efter domens meddelande men innan den vinner laga kraft – om senare erhållna befattningar är icke fråga – har spörsmålet alls icke kunnat komma upp vid domstolen. I båda dessa fall torde enligt förslagets mening regeln i förevarande paragraf skola tillämpas. För att detta skall "tydligare framgå torde paragrafens inledningsord få något jämkas. Det är ock tänkbart att domstolen utan giltig anledning underlåter att ingå i prövning som här avses eller i allt fall att lämna uttryckligt besked i domen. Enligt förslagets ordalydelse skulle även då "särskild talan som i paragrafen sägs få föras. Under vissa omständigheter synes dock domstolens tystnad böra verka till den dömdes förmån. Sålunda lärer, om av domstolens akt i målet framgår, att "domstolen haft kännedom om innehavet av befattningen – och en muntlig vid rätten lämnad upplysning om befattningen torde böra protokollföras – den dömde skäligen ej böra utsättas för att frågan tages upp i ny rättegång utan domstolen presumeras hava tagit ställning till frågan och funnit påföljd ej böra ådömas. För att göra en sådan tolkning av paragrafen möjlig kunde som förutsättning för särskild talan angivas, att domstolen icke prövat frågan om avsättning eller suspension jämlikt 6 eller 7 §.
Lagrådet:
Eftersom giltighetstiden för lagen om sabotage enligt lag den 14 mars 1947 (nr 113) utgår den 31 december 1948, bör den ej upptagas bland de lagar som jämlikt punkt 1 skola upphävas.
I fråga om punkt 2 första stycket torde det väl vara riktigt att, såsom redan straffrättskommittén framhållit, vad i § 3 mom. 9 tryckfrihetsförordningen stadgas om att förbrytelse som där sägs skall anses enligt 8 kap. 4 § strafflagen bör, sedan nya lagen trätt i kraft, även utan uttryckligt stadgande i stället hänföras till dennas 8 kap. 10 §. I och för sig innebär alltså förevarande stadgande endast en anvisning till domstolarna angående en rättstillämpning som dessa få antagas, oavsett samma stadgande, komma att iakttaga. Att, såsom här skulle ske, genom föreskrift i allmän lag ålägga domstolarna att på visst sätt tolka ett grundlagsbud synes likväl ej lämpligt. Någon bestämmelse i detta ämne upptogs heller icke i kommittéförslaget. På grund av det anförda hemställes, att ifrågavarande stadgande måtte få utgå. Därest detta ej iakttages, bör den under 8 kap. berörda omnumreringen av bland annat 10 § i nämnda kapitel beaktas.
Under hänvisning till vad lagrådet anfört vid 25 kap. 12 § hemställes, att
såsom en femte punkt insättes en föreskrift om att vad i nämnda paragraf
är stadgat icke innebär ändring vi bestämmelse i annan lag än strafflagen om
inskränkning i allmän åklagares åtalsrätt med avseende å sådan gärning
som i 3 § samma kapitel sägs och som är särskilt belagd med straff.
