heter, finner emellertid förvaltningsutskottet lämpligt, att företagsformen prövas aven i vart land och vill därför ej motsätta sig förslagets upphöjande till lag. " Stockholms stads och läns egnahemsnämnd uttalar den uppfattningen, att sambruksföreningar icke lämpade sig för vårt land med hänsyn till lantbruksbefolkningens mentalitet. Nämnden ifrågasätter, om en dyrbar apparat borde sättas i gång för ändamålet, men anser sig dock icke böra motsätta sig, att försök gjordes i strängt begränsad omfattning. Egnahemsnämnden i Kronobergs län yttrar, att, såvitt nu kunde bedömas, något behov av den ifrågasätta lagstiftningen ej förelåge inom länet. Egnahemsnämnden i Kalmar läns södra område finner det böra närmare utredas, huruvida av jordägare bildad sambruksförening kunde rekommenderas såsom en lämplig form vid jordbrukets yttre rationalisering, innan frågan om statligt stöd till sådan förening övervägdes. Frågan om föreningsbildning av icke jordägande personer, företrädesvis lantarbetare, finner nämnden i viss mån föranleda ett annat betraktelsesätt, enär motivet här mera vore av socialpolitisk än jordbrukspolitisk karaktär. Även här borde dock samägandeformens förutsättningar prövas, innan den gåves en allmän tillämpning, lämpligen genom att staten i rent försökssyfte och på grundval av den i betänkandeit angivna vorganisationsiformen på olika håll i landet uppläte ett antal lämpliga egendomar åt intresserade lantarbetare och jordbrukarsöner. Fastighetsbildningssakkunniga, i vilkas yttrande lantmäteristyrelsen förklarat sig instämma, ha – utan att ingå på frågan om de praktiska och psykologiska förutsättningarna för bildande av föreningsjordbruk – givit uttryck åt den uppfattningen, att själva bildandet av en sambruksförening vore att beteckna som en form av yttre rationalisering av jordbruket. De sakkunniga uttala härom. Särskilt tydligt skulle rationaliseringsverkningarna framträda i de fall, där föreningsbildande skedde genom tillskott av medlemmarna tillhörig jord. Om man utgår från att antalet medlemmar i en sambruksförening som regel kommer att utgöra åtminstone tio och att intresse för bildandet av sambruksföreningar genom tillskott av medlemmarna tillhörig jord icke kommer att föreligga i andra trakter än där parcelleringen av jordbruksjorden gått tämligen långt och givetvis icke heller annorstädes än där förutsättningar för drivande av storjordbruk över huvud förefinnas, så ligger det mot bakgrunden av professorn L. Nannesons undersökning angående rationaliseringsvariationerna inom det svenska jordbruket i öppen dag, att åtskillig arbetskraft skulle komma att frigöras genom att en sambruksförening av nämnda tvp bildades. att viss arbetskraft sålunda kunde frigöras vore icke blott av nationalekonomisk betydelse utan skulle innebära en fördel även såtillvida, att kvinnorna da kunde antagas bliva befriade från tyngre jordbruksarbete. Vad beträffar de fall, då en sambruksförening bildas genom att ett antal personer sluta sig samman för att antingen förvärva eller arrendera en tor löreningsjordbruk lämplig egendom, så är det väl i och tor sig sai-it att dessa föreningar närmast syfta till att tillgodose ett socialt intresse. Men aven i dessa fall koinine föreningsbildandet att främja ett rationaliseringsmtresse genom att de sociala synpunklerna då kunde tillgodoses utan att man behovde med
