Den här sidan har korrekturlästs
40
ter. På några ställen, dem vi seglade förbi, sågo vi folk stå på stranden och betrakta oss. De voro svarta och alldeles nakna. En gång kände jag lust att gå i land till dem, men Sury var en god rådgivare och bad mig låta bli. Dock styrde jag något närmare stranden för att söka samtala med dem. De buro inga vapen utom en, som hade en lång, smal käpp, vilken Sury förklarade vara ett spjut, samt att vildarna kunde kasta sådana på långt håll
