Sida:Sånger och bilder (af Wirsén).djvu/168

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

156


Tvekan de bäste plågar,
Tviflet vårt sinne lycker,
Thomas ej hoppas vågar,
Klentron sig vishet tycker.
Kom genom lyckta hjertan,
Bringa den frid i smärtan,
Hvilken ej verlden gifver,
Men som förblifver!

Kom att Dig uppenbara
Nu, när de ting, som stunda,
Ofta en vilsen skara
Tvekande tycks begrunda
Säg, när vi oss förvilla:
Salige de, som stilla
Tro, i en tid af våda,
Fast de ej skåda!