folkmängden sålunda betydligt ökats, samt handelsrörelsen tilltagit, men hurusom å andra sidan kriget haft ett för kolonin menligt inflytande, i det en mängd korsarer samlat sig i de angränsande farvattnen, uppbringat fartyg i öppna sjön samt till och med på kusterna och i hamnen kränkt neutraliteten. Enligt konseljens uppgift var invånarnes antal, då ön kom under svenskt välde 1785, 408 personer[1]. Detta antal hade 1793 ökats till 1,488, hvaraf staden Gustavia, då endast sparsamt befolkad, hyste 568 personer. I början på år 1800 hade folkstocken deremot växt till det betydliga antalet af öfver 6,000 personer, hvaraf 5,000 kom på Gustavias del. Gustavia var nu bebygd med 871 boningshus och hade 32 cisterner för upphemtande af nödigt vatten. Till bevis på handelns tillväxt anför konseljen, att under de tre senaste åren utgått i medeltal 1,330 fartyg om året, årliga varustocken i rörelsen representerat ett värde af 3 millioner piastres gourdes, och flere betydande handelshus upprättats.
Franska kaparne hade huserat värst till 1798. Men både före och efter denna tidpunkt hade engelsmännen i de vestindiska farvattnen spelat en för kolonins handel högst förderlig rol. Dessa senare försvarade sitt handlingssätt med åberopande af en uti 1661 års traktat mellan Sverige och England influten artikel, hvari “penningar och provision stämplas som contrabande“. Dessa kaperier stegrade assuransafgifterna oerhördt, ja omöjliggjorde erhållandet af assurans, hvilket i sin ordning, då de flesta artiklar, som den talrika folkmassan behöfde, endast på andra orter kunde anskaffas, stegrade alla pris till ytterlighet. Dessa förhållanden anser konseljen vara hufvudorsakerna, hvarför kolonin oaktadt tillväxt af folkmängd och förkofran af handel dock ej tagit den fart och varit af den nytta för moderlandet, som kunnat
- ↑ Denna uppgift torde väl endast åsyfta hvita fria — märk dock olikheten i de Durats observation.
