II
Principiella synpunkter på frågan om preventivlagens revision.
Preventivlagens effektivitet och verkningar.
Enligt vad allmänt är känt hör preventivlagen till de i svensk lagstiftning förhållandevis sällsynta fall av lagstadganden, vilka praktiskt taget helt stannat på papperet. Knappast i något hänseende synes lagens syftemål hava uppnåtts. Däremot hava vissa verkningar av lagen framträtt, som ur andra synpunkter måste betecknas såsom mindre önskvärda.
Såsom framgår av de sakkunnigas utredning, vars resultat i detta hänseende ytterligare bestyrkas av de undersökningar kommissionen företagit (jfr bilaga 2) bedrives i vårt land för närvarande en livlig handel med preventivmedel. Denna handel försiggår i huvudsak dels såsom butikshandel och dels såsom posthandel; genom sistnämnda handel hava preventivmedel gjorts tillgängliga även för landsbygdens befolkning. Handeln med preventivmedel synes under det kvartsekel, varunder lagen varit gällande, hava varit stadd i en så gott som oavbruten stegring.
För uppehållandet och utvidgningen av denna handel bedrives en omfattande reklamverksamhet, varvid särskilt annonsering i pressen visat sig vara av stor effektivitet. Då denna reklamverksamhet åtminstone i vissa fall uppenbart innefattar försök att »förleda till användande» av preventivmedel eller meddelande av »anvisning om sättet för deras användande» och sker under sådana förhållanden, att i lagens mening »allmän fara för andras förförelse därav kommer», skulle den vara straffbar såsom överträdelse av preventivlagens bestämmelser i sagda hänseenden. Om de anförda uttrycken i lagen på grund av sakens natur blivit vaga och måhända i och för sig kunna inbjuda till en restriktiv tolkning, är det desto viktigare att här framhålla, att hela denna reklamverksamhet innebär ett direkt överträdande av preventivlagens straffbestämmelser för gärning, varigenom »någon ... i skrift, som han utsprider, eller eljest genom tillkännagivande för allmänheten till salu utbjuder . . . dylika föremål».
Denna reklamverksamhet har dock i det hela taget fått fortgå ohindrad, trots dess uppenbara lagstridighet. I det synnerligen ringa antal fall, då inskridanden jämlikt preventivlagen ägt rum mot reklamverksamhet försiggående i särskilt anstötliga former, hava omständigheterna i allmänhet varit sådana, att ifrågavarande reklamverksamhet såsom tukt och sedlighet sårande gärning skulle hava varit straffbar jämlikt paragrafens första moment. Det bör här anmärkas, att även de, som av olika skäl, vilka nedan skola beröras, hyst uppfattningen, att preventivlagen bör i sin nuvarande form bibehållas, icke, efter vad av redogörelsen i bilaga 1 framgår, någonsin synas hava påyrkat ett fullt effektivt handhavande av lagens tillämpning eller anvisat åtgärder, varigenom lagens förbud skulle kunna hållas i kraft och helgd.
Befolkningskommissionen vill redan här som sin mening anföra, att det i och för sig framstår såsom
