framstått uppenbart, att vikt på nytt bör i lika eller högre mån läggas å födelsekontrollen. Ett naturligt skäl för denna problemförskjutning ligger redan i kommissionens mera vidsträckta utredningsuppgift, inom vilken frågan om födelsekontrollen intager en central plats och under alla förhållanden måste utredas.
Även bortsett därifrån framstår en behandling av problemet, där man ej klart tager ställning till betydelsen och berättigandet av de tekniska preventivmedlen i deras användning i födelsekontrollerande syfte, såsom en ofullständig och därför otillräcklig utredning. Kommissionen kan icke underlåta framhålla det stötande i den inställning till problemet, som under efterkrigstiden gjort sig så ofta gällande, då man menat sig kunna försvara preventivmedlen och påyrka en reform av preventivlagen med hänsyn till deras nytta såsom sjukdomsskyddande i lösa, tillfälliga könsförbindelser, medan man samtidigt undvikit att taga ståndpunkt till preventivmedlens berättigande ur etiska och sakliga synpunkter med avseende å deras normala användning inom äktenskapen och i de mera fasta utomäktenskapliga förbindelser, där risk för smitta av könssjukdom icke föreligger.
Denna kritik mot det under de sista åren vanliga sättet att behandla frågan om preventivlagens revision måste vara i lika grad framträdande, oavsett vilken inställning till spörsmålet om preventivmedlens berättigande ur befruktningshindrande synpunkt, som man än intager. Kommissionen vill här påpeka, att ett flertal av de myndigheter, som haft att yttra sig över de sakkunnigas utredning, icke känt sig övertygade av eller åtminstone yppat tveksamhet inför de sakkunnigas motivering för sina reformförslag, just emedan de funnit de etiska och befolkningskvantitativa frågor, som röra preventivmedlens användning i befruktningshindrande syfte otillräckligt utredda. För stora folklager stå dessa synpunkter fortfarande såsom avgörande. Vill man säkert förankra en reform av preventivlagen i folkets rättsmedvetande, bör man icke undvika att öppet redogöra för och taga klar ståndpunkt till även dessa sidor av problemet.
Detta betyder icke att befolkningskommissionen saknar blick för eller velat undanskjuta den viktiga frågan om ett förbättrat smittskydd gentemot könssjukdomar. Kommissionen delar — som av betänkandet i sexualfrågan närmare framgår — i allt väsentligt den inbördes överensstämmande uppfattning i denna fråga, som tagit sig uttryck i medicinalstyrelsens ovannämnda skrivelse och i de sakkunnigas utredning. Men kommissionen förmenar, att den utredning av frågan, som redan föreligger, framför allt måste kompletteras med avseende å födelsekontrollen, att därvid födelsekontrollen inom äktenskapen bör tillmätas huvudsaklig betydelse samt att de etiska och befolkningskvantitativa synpunkterna icke vid frågans utredning böra få undanskjutas.
En allmän undersökning av sexualfrågan, upplagd efter dessa linjer, har central vikt även för kommissionens övriga undersökningsuppgifter men har
— med den uppfattning kommissionen nyss utvecklat med avseende å frågan om preventivlagens reformering — varit nödvändig redan för avgivandet av här förevarande yttrande. Denna allmänna utredning föreligger i kommissionens betänkande i sexualfrågan. Å de i sistnämnda utredning vunna resultaten bygger kommissionen sina slutsatser jämväl i här till behandling föreliggande specialfråga.
