tillståndsprövning kan medföra stora svårigheter att undertrycka smyghandeln. Det torde även vara lämpligt att utrymme finnes för konkurrens. Å andra sidan är det icke önskvärt, att försäljarnas antal blir alltför stort.
Befolkningskommissionen vill om detta de sakkunnigas förslag först framhålla följande. För att en dylik reglering skall kunna förordas, böra starka skäl därför kunna anföras. I detta samband må erinras om medicinalstyrelsens påpekande, att, om preventivmedel införas i apoteksvarustadgan och prissättas i medicinaltaxan, styrelsen därigenom får myndighet att ej blott bestämma pris och kvalitet å de preventivmedel, som försäljas å apoteken utan även att utöva viss kontroll i nämnda hänseende över de preventivmedel, som komme att försäljas i fria handeln. De sakkunniga hava av huvudsakligen trenne skäl funnit denna kontroll otillräcklig och hava av dessa skäl letts att föreslå den nu berörda tillståndsprövningen för preventivmedelshandeln. Bedömandet av spörsmålet huruvida denna tillståndsprövning är behövlig eller icke måste därför bero av i vad mån dessa skäl befinnas tillräckligt vägande.
Det första skälet — som ursprungligen framburits av svenska sjukvårdsaffärernas riksförbund — är, att om blott kondomen gjordes till apoteksvara, den fria handeln måste förväntas komma att inrikta sig på andra preventivmedel, vilka enligt de sakkunnigas förslag icke komme under medicinalstyrelsens kontroll. Detta skäl förfaller helt, om, såsom kommissionen nedan föreslår, alla preventivmedel intagas i apoteksvarustadgan. Det påpekade förhållandet utgör ett ytterligare motiv för denna av kommissionen föreslagna utvidgning av de sakkunnigas förslag men knappast ett skäl för en i annan ordning skapad extra kontroll.
Det andra skälet är, att medicinalstyrelsens kontroll icke är en övervakning ur hygienisk synpunkt av själva försäljningens anordning. De sakkunniga anföra i detta hänseende, att det måste anses önskvärt att söka vinna en garanti mot att preventivmedel salubjudas under förhållanden, som ur hygienisk synpunkt äro olämpliga. Kommissionen vill härtill anmärka, att sistnämnda allmänna önskemål givetvis är obestridligt men att det har lika och i vissa fall t. o. m. större giltighet för ett flertal andra varor. Finnas grundade önskemål om en ur hygieniska synpunkter strängare övervakning i fråga om de förhållanden, varunder preventivmedel eller vissa andra varor säljas, böra förändringar övervägas i fråga om sådana författningar, som reglera de hygieniska förhållandena vid handel med varor i allmänhet eller vissa varor. En hygienisk kontroll, anordnad varuvis genom särskilda lagstiftningar för de olika varuslagen och — såsom i detta fall — ställd utom hälsovårdsmyndigheternas domvärjo är från synpunkten av rättsordningens effektivitet, överskådlighet och fasthet allt annat än önsklig. Kommissionen kan följaktligen icke heller tillmäta detta andra skäl vikt.
Såsom tredje skäl för behovet av en kontroll utöver den, som medicinalstyrelsen skulle få genom preventivmedlens införande i apoteksvarustadgan, anföra de sakkunniga önskemålet att kunna effektivt ingripa mot illojal propaganda. Kommissionen erinrar här om de allmänna grundsatser i fråga om upplysningsverksamhetens frihet, som i det föregående givits, och framhåller därvid särskilt den förhoppningen, som det finnes grundad anledning att hysa, om en starkare och sundare upplysningsverksamhet i könslivets frågor, sedan preventivlagen upphävts. Kommissionen förmenar ävenledes att vikt bör läggas å medicinalstyrelsens påpekande, att sedan preventivmedlen blivit apoteksvaror och prissatta i medicinaltaxan, en på detta sätt av medici* nalstyrelsen reglerad prissättning skulle kunna medföra en sänkning av nu i allmänhet tillämpade pris och redan därigenom i viss mån begränsa en icke önskvärd reklam.
