Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1938 45.djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
17

länet ha stora tillgångar av goda badstränder, och man finner blott på enstaka ställen trängsel samt knappast någon strandbebyggelse, som är direkt hinderlig för badlivet. Å andra sidan är strandbebyggelsen redan i så hög grad ett problem, att länsstyrelsen har funnit anledning att införa de visserligen otillräckliga regleringsbestämmelser, som gällande lag medger, för omkring 50 procent av hela kuststräckan. Hallands kust torde dessutom med ännu större fog än Bohusläns böra betecknas såsom en tillgång för hela landet, framför allt om man tänker på framtiden. Här skulle med lämplig organisation stora skaror av människor kunna beredas en hälsobringande västkustsemester, ifall blott stranden kan hållas fri. Redan uppsökas delar av kusten av stora skaror från inlandet, bland annat från Borås. Malmöhus län är landets tätast befolkade län, och den livliga strandbebyggelsen vid dess goda badstränder är direkt till hinders först och främst för allmänheten inom länet, men dessutom för gäster från andra delar av landet, ty även Malmöhus län är ett semesterland. Kristianstads län har ännu stora vidder av obebyggd strand, väl delvis beroende på att ostkusten av Skåne så ofta bjuder på kallt badvatten, och strandbebyggelsen är icke ännu något hinder för badlivet. Men länets tillgångar av storslaget landskap med lång, obruten naturstrand torde få anses representera ett så stort och numera sällsynt rekreationsvärde, av åtminstone potentiell betydelse för stora delar av landets befolkning, förutom länets och grannlänets, att åtgärder för att bevara detta redan starkt hotade värde från onödig förstörelse äro synnerligen önskvärda. Kuststräckan i Blekinge synes vara i jämförelsevis mindre behov av bebyggelsereglering. Vid Kalmar läns fastlandskust och Ölands stränder äro ännu avsevärda strandsträckor fria från bebyggelse, men på vissa platser är byggnadsverksamheten livlig och kan väntas få allt större omfattning. Dessa trakter ha genom sin låga sommarnederbörd och det höga antalet solskenstimmar ett särskilt gott semesterklimat, och Kalmar läns kust torde ha ett framtidsvärde, bland annat för folksemestern, som bör i tid tryggas. I Västerviks skärgård synes strandbebyggelsen redan för ortens behov kräva kontroll. Vissa delar av Östergötlands kust uppvisa en icke obetydlig strandbebyggelse. För Södermanlands och Upplands kust föreligga synnerligen klara belägg för att bebyggelsen omedelbart behöver regleras. Den nordligaste delen av Upplands-kusten tillhör redan Gävles intressesfär. Från Dalälvens mynning halvvägs upp till Söderhamn är Gävleborgs läns kust utan tvivel starkt i behov av bebyggelsereglering med tanke på den livliga strandbebyggelsen och Gävle-ortens rekreationsbehov. I norra Hälsingland synes frågan föga brännande, men så mycket mer inom Västernorrlands län, där industriorterna ligga tätt och allvarliga svårigheter redan ha yppat sig. Även kusten i Västerbotten och Norrbotten är enligt föreliggande uppgifter uppenbarligen i behov av bebyggelsereglering åtminstone i närheten av städerna och industriorterna, vilka i södra Västerbotten och från Skellefteå ända till Luleå ligga ganska tätt. Norrbottens kust

har dessutom, såsom bland annat länsstyrelsen har framhållit, betydelse ur

2508 382