Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1938 45.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
21

eller genomförts med stöd av byggnadslagstiftningen. Emellertid saknas icke heller bestämmelser angående fastighetsbildningen, som avse att verka. mera direkt normerande på bebyggelsens ordnande. Hit höra föreskrifterna om avstyckningsplan i 5 kap. 8 a § lagen om fastighetsbildning i stad och 19 kap. 1 § lagen om delning av jord å landet. Enligt nämnda lagrum får avstyckning av ett flertal smärre lägenheter för bostadsändamål eller för beredande av plats för industriella anläggningar eller i annat liknande syfte icke ske inom område, för vilket icke finnes fastställd stadsplan eller byggnadsplan, med mindre plan att lända till efterrättelse vid avstyckning inom området godkänts av vederbörande myndighet. Vid uppgörande av sådan plan skall iakttagas, bland annat, att möjlighet beredes till anordnande av öppna platser inom området.

Av ovan berörda bestämmelser synas de angående stadsplan och stomplan giva städerna möjligheter att inom sina gränser hålla fri från bebyggelse sådan mark vid stränderna., som till följd av läge och natur samt övriga omständigheter böra i det allmännas intresse bevaras orörda. Emellertid omfatta städerna ofta vidsträckta markarealer, som ha karaktären av ren landsbygd. Att upprätta stadsplan för dessa låter sig givetvis icke göra. Även deras intagande i stomplaner möter i många fall vissa betänkligheter med hänsyn till därmed förbundna kostnader och svårigheter att enas om grunddragen för dessa områdens framtida ordnande och bebyggande. Jämväl stadgandena angående byggnadsplan medgiva tydligen i viss utsträckning att från bebyggelse frilägga lämpliga. områden vid stränderna. Den för samtliga planinstituten gällande grundsatsen, att mark får undantagas till allmänna. platser endast i den mån så erfordras för dem, som skola bo inom det planlagda området, samt de olika hänsyn, som måste tas vid bestämmandet av planområdets utsträckning, har emellertid medfört, att det ofta visat sig svårt att från bebyggande undantaga, bland annat, tillräckligt stora markarealer just vid stränderna. Vad som i särskild grad förringar användbarheten av byggnadsplaneinstitutet är dock, att det icke kan tillgripas på ett tillräckligt tidigt stadium utan först när större byggnadsverksamhet kan förväntas. När denna förutsättning är uppfylld, är i allmänhet den mark, som framför allt bort skyddas, redan bebyggd. Det nu sagda om byggnadsplaneinstitutets bristande användbarhet gäller i tillämpliga delar om avstyckningsplanerna. Här tillkommer dessutom, att den beslutande myndigheten ofta får kännedom om de omständigheter, som böra föranleda dess ingripande, först när det är för sent.


Kap. 4. Utländska förhållanden.

Danmark.

Bestämmelser angående allmänhetens rätt att färdas på annans mark och bada vid annans strand samt angående bebyggelse vid stränderna och på andra ur naturskyddssynpunkt värdefulla områden m. m. äro sammanförda i en mycket omfattande naturskyddslag, Lov om Naturfredning den 7 maj 1937, som trätt i kraft den 1 juli samma år. Särskilda organ, lokala och centrala