Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1938 45.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
35

komma till användning i större utsträckning efter genomförandet av den föreslagna regleringen av strandbebyggelsen. Denna innebär ju att förvärv av nya strandtomter endast i undantagsfall bli möjliga, eftersom byggnadsområden i allmänhet icke få omfatta mark intill strandlinjen. Emellan byggnadsområdet och strandlinjen kommer därför att ligga ett bälte, som varken får bebyggas eller avstyckas för bostadsändamål. Det i och för sig förklarliga begäret hos många människor att ha ett stycke strand, som man kan förfoga över med uteslutande av alla andra., kommer därför troligen att av dem, som ha de nödvändiga ekonomiska resurserna, tillfredsställas på annat sätt. Detta torde, om icke förebyggande åtgärder vidtagas, kunna ske därigenom att de förvärva äganderätt – hur osäker den än kan bli på grund av avstyckningsförbudet – eller nyttjanderätt till en del av detta skyddade strandbälte samt därefter inhägna detsamma. Härigenom skulle uppenbarligen – åtminstone om den sålunda inhägnade arealen består av utmark – ändamålet med den föreslagna lagstiftningen angående strandbebyggelsen delvis förfelas. Det har därför synts kommittén angeläget att med denna lagstiftning införliva även bestämmelser i syfte att motverka tillkomsten av sådana. stängsel, varom nu varit tal, liksom överhuvud uppsättandet inom strandområden av stängsel, som skulle verka störande och som icke fylla någon betydelsefull funktion.

Det torde såväl ur allmänna synpunkter som av hänsyn till markägarna vara önskvärt att åsyftade bestämmelser bli avfattade så, att endast i undantagsfall offentlig myndighets medverkan kräves för att avgöra, huruvida visst stängsel skall få uppsättas eller icke. Detta synes också utan att bestämmelsernas verkan äventyras kunna ske, därest stadgandena om inskränkningar i rätten att uppföra stängsel anknytas till de föreslagna bestämmelserna angående reglering av bebyggelsen. Kommittén föreslår därför, att stängsel utan några som helst inskränkningar skall få uppsättas på mark, som får avstyckas och bebyggas, d. v. s. inom byggnadsområden och på mark, till vars avstyckande eller bebyggande särskilt tillstånd lämnats. Beträffande annan mark inom strandområde, där strandlagen skall äga tillämpning, torde för vinnandet av det med bestämmelserna avsedda syftet icke tarvas några inskränkningar i rätten att uppföra stängsel, som erfordras för jordbrukets, skogsbrukets, fiskerinäringens eller den allmänna samfärdselns behov. Detsamma synes vara förhållandet, då fråga uppkommer om ersättande av gammal hägnad med ny, liksom beträffande inhägnande av försvarsanläggning och fastighet, som var bebyggd, då lagförslaget träder i kraft. Endast i fråga om andra stängsel inom dessa delar av strandområde föreslår alltså kommittén inskränkningar. Dessa innebära dock intet absolut förbud, utan det förutsättes att Konungens befallningshavande skall i undantagsfall kunna meddela tillstånd till uppsättande av dylikt stängsel.

Såsom i det föregående berörts har det i enstaka fall förekommit, att markägare med höga eller eljest svårpasserade stängsel inhägnat även mycket vidsträckta utmarksområden, som icke kunna betecknas såsom park eller tomt. Sådana stängsels huvudsakliga funktion är tydligen icke att skydda mot skada av betande hemdjur, utan avsikten med desamma torde så gott som uteslutande