Sida:SOU 1940 12.djvu/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
138

kännedom. På mera livligt besökta riksallmänningar måste man räkna med att djurlivet blir utsatt för störningar, att jaktvården försvåras och att jakten kommer att lida ett visst intrång. Dessa olägenheter böra motverkas i första hand genom upplysning och propaganda. I särskilda fall kunna lämpliga fridlysningsbestämmelser för begränsade områden tänkas bli önskvärda för att, bland annat i den rekreationssökande allmänhetens eget intresse, bevara djurlivet inom riksallmänningen. Det bör kanske i detta sammanhang särskilt framhållas, att utredningen icke avsett att för riksallmänningarnas vidkommande göra något undantag från de bestämmelser, som förbjuda att ha hund lös i marker, där villebråd finnes.

Någon allmän rätt till fiske bör icke heller tillkomma allmänheten i till riksallmänningarna hörande vatten. Sportfisket har emellertid blivit en allt mer omtyckt form av rekreation inom alla befolkningsgrupper. I största möjliga utsträckning bör därför tillfälle beredas riksallmänningarnas besökare att utöva sportfiske. Frågan om sportfiske å kronoegendomar över huvud har gjorts till föremål för en ingående undersökning av fiskevattensutredningen i dess hösten 1939 offentliggjorda betänkande rörande ett ändamålsenligt utnyttjande av kronans fiskevatten (statens offentliga utredningar 1939: 28). De däri uppdragna riktlinjerna för sportfiskets ordnande synas ur de synpunkter utredningen närmast har att företräda vara väl ägnade att läggas till grund för en reglering av sportfisket inom riksallmänningarna. Fritidsutredningen kan därför inskränka sig till att lämna en kortfattad redogörelse för fiskevattensutredningens förslag i de delar, som i detta avseende äro av särskilt intresse, samt att därefter angiva, i vilka hänseenden därifrån avvikande bestämmelser synts utredningen vara påkallade beträffande riksallmänningarna.

Enligt fiskevattensutredningen finnas på kronoparkerna samt på kronans jordbruksdomäner tre slags fisken, nämligen allmänna kronofisken, enskilda kronofisken och privaträttsliga fisken. Fiskevattnen äro som regel på kronoparkerna allmänna kronofisken och på jordbruksegendomarna privaträttsliga kronofisken. Samtliga skola förvaltas av domänstyrelsen. De privaträttsliga kronofiskena skola upplåtas i samband med den fastighet, vartill fisket hör. Där så prövas förmånligt, skall dock sådant fiske jämte därför nödigt utrymme å land undantagas från arrendet av denna fastighet och upplåtas på samma sätt som föreslås i fråga om allmänna kronofisken. De allmänna kronofiskena skola – med vissa undantag — upplåtas antingen till enskilda personer, som äro bosatta å eller invid kronoparker eller där hava sitt arbete, för bedrivande av husbehovsfiske (eller yrkesfiske), eller till enskilda personer, sammanslutningar eller organisationer för bedrivande av sportfiske. Rätt att nyttja dylika fisken skall jämväl upplåtas genom utfärdande av fiskekort. De för sportfiskare avsedda kronovattnen skola i överensstämmelse härmed av domänstyrelsen indelas i två grupper. Den ena gruppens vatten kallas sportfiskevatten. Dessa äro avsedda att upplåtas med ensamrätt till enskilda sportfiskare eller sammanslutningar av dylika för bedrivande av ett ordnat och kontrollerat sportfiske. Den andra gruppen utgöres av s. k. kortfiskevatten.