Sida:SOU 1940 20.djvu/185

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
183
Grov förskingring.
22: 3

tydligen många sådana självständiga ställningar utanför ämbetsbrottens tillämpningsområde. Liksom en ämbetsmans förskingring i ämbete bör anses grov, bör grov förskingring anses föreligga även då gärningsmannen intager ledande eller självständigt medelsförvaltande ställning inom bank, bolag, ekonomisk förening, fackförening eller liknande företag eller sammanslutning. Med ansvarsfull tjänsteställning kan tydligen stundom likställas en ställning som grundar sig på uppdrag eller förordnande. Av domstol förordnade förmyndare och boutredningsmän böra i regel anses lika ansvariga som tjänstemän i ansvarsfull ställning, och detsamma gäller advokater vid förvaltning av klienters medel. Det torde väl överensstämma med allmän rättsuppfattning att jämställa en verkställande direktörs, bankkassörs eller advokats förskingring med en ämbetsmans. Däremot torde det vara att gå för långt att, såsom Thyrén föreslagit, kvalificera varje förskingring av sådant som någon på grund av yrke eller enskild tjänst fått sig anförtrott. Om en portvakt, chaufför eller hotellvaktmästare på grund av sitt yrke fått hand om reseffekter, ytterplagg eller dylikt, behöver förskingring därav visst icke alltid framstå som grov.

Såsom exempel på omständigheter som kunna göra förskingring grov nämner kommittén vidare, att gärningsmannen begagnar falsk handling eller vilseledande bokföring. Detta exempel ansluter sig till den nuvarande kvalifikationen av ämbetsmannaförskingring i SL 25: 12. I sistnämnda lagrum talas i första hand om intellektuell handlingsförfalskning. Om förskingraren själv är räkenskapsförare, kan han föra oriktiga räkenskaper eller böcker, exempelvis underlåta att upptaga influtna medel eller uppföra utbetalningar som icke skett. Detta sammanfattas i kommitténs förslag under beteckningen vilseledande bokföring. Vidare talar SL 25: 12 om vanlig materiell förfalskning. En förskingrare kan, vare sig han själv för räkenskaper eller ej, hava tillverkat falska verifikationer. Häremot svarar i kommitténs förslag uttrycket falsk handling. Ytterligare nämnes i SL 25: 12 negativ förfalskning, nämligen att gärningsmannen undanskaffat handlingar. Detta fall omtalas icke särskilt i kommitténs förslag men bör anses inbegripet under det allmänna uttrycket att gärningen eljest är av särskilt' farlig art. Så snart en förskingrare till brottets genomförande eller bristens döljande använt en förfalskningsåtgärd, positiv eller negativ, materiell eller immateriell. bör enligt kommitténs förslag regelmässigt ansvar för grov förskingring inträda. Förfalskningsåtgärden skall icke medföra särskilt ansvar för förfalskning utan blott skärpning av förskingringsstraffet: dock att SL 12: 1. vars straffmaximum överskrider maximum i förevarande paragraf, bör tillämpas även i förskingringsfall av här avsedd art.

Av särskilt farlig art kan en förskingring även vara, när gärningsmannen använt annat listigt eller durkdrivet förfaringssätt än förfalskning. Man kan här tänka på vad som i SL 25: 12 kallas "annat sådant bedrägeri" varmed icke åsyftas bedrägeri i egentlig mening utan oredliga förfaranden överhuvud (jfr NJA 1902 s. 484). Kommittén har särskilt avsett sådana fall. då flera personer systematiskt samverkat på ett sätt som gjort brottet svårt