Sida:SOU 1944 69.djvu/290

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
288
Märkesförfalskning.
12: 7

bevismärken, kontrollmärken och värdemärken. Sedan de förstnämnda enligt förslaget erhållit straffskydd såsom urkunder på sätt framgår av 1 §, återstår att här taga ställning till i vilken utsträckning märken av de båda övriga kategorierna böra skyddas genom straff för förfalskning. De spela båda en viktig roll i rättslivet och omsättningen. Såsom vid 1 § erinrats, tjäna kontrollmärken till att, anbragta på ett visst föremål, om detta utsäga ett visst rättsläge eller syrka att det är av en viss rättsligt betydelsefull beskaffenhet, varit föremål för viss åtgärd eller dylikt. Värdemärken kännetecknas därav att de, fristående eller på visst sätt anbragta, medföra en viss rättslig eller ekonomisk verkan, ofta såsom bärare av ett bestämt penningvärde. Avgränsningen mellan de olika grupperna låter sig icke genomföra med full skärpa; den erhåller närmare belysning genom de exempel som anföras i lagtexten och här nedan.

Vad först beträffar värdemärken äro de viktigaste av dessa postverkets frimärken och de stämpelmärken, som användas för uttagande av arvs- och gåvoskatt och andra stämpelavgifter, såväl enligt 1914 års förordning härom som enligt andra författningar, t. ex. angående fondstämpel. En nära jämförlig funktion utövas av postsparbankens kvittenskuponger och av polletter och liknande märken, som av olika företag och inrättningar utlämnas för att användas för fullgörande av smärre likvider, t. ex. för inköp av biljett till spårvägar eller liknande trafikinrättningar, för betalning genom automatapparater av gas eller liknande förnödenheter. Utan tvivel äro, åtminstone i vårt land, de flesta av de här ifrågakommande inrättningarna statliga eller kommunala, men det synes icke vara av någon avgörande betydelse huruvida så är fallet eller icke. Om t. ex. ett spårvägsföretag drives av en kommun eller av ett åtminstone till formen enskilt aktiebolag är utan intresse för frågan om de av företaget utställda märkena av förevarande art böra åtnjuta straffskydd. Följaktligen synes den i SL 12: 7 uppställda begränsningen till allmänna märken vara alltför snäv, såvitt angår värdemärken. Visserligen skulle det föra alltför långt att utsträcka straffskyddet till alla enskilda märken av detta slag. Exempelvis böra polletter, som användas endast vid uppgörelser mellan ett företag och dess anställda, och jetonger som berättiga till ersättning med visst belopp för närvaro vid sammanträden med någon korporation, ej utrustas med något särskilt straffskydd. De äro nämligen å ena sidan icke av någon nämnvärd betydelse i den ekonomiska omsättningen och å andra sidan icke i någon högre grad utsatta för att förfalskas. Vid sidan av offentliga, d. v. s. från offentliga rättssubjekt härrörande eller av något sådant auktoriserade värdemärken, ha av nu berörda skäl i paragrafen upptagits vissa enskilda, nämligen de som äro avsedda för allmänheten, men inga därutöver. Den omfattning vari värdemärken skola åtnjuta straffskydd är alltså mera begränsad än den som i 1 § föreslagits beträffande bevismärken.

Kontrollmärkning verkställes på två, i yttre avseende skiljaktiga sätt. Ibland sker den genom att på föremålet för kontrollen, medelst klistring eller dylikt, anbringas ett märke av papper eller liknande material, som tidigare