Sida:SOU 1951 5.djvu/166

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Borttagandet av affischer blir givetvis förenat med vissa. kostnader, men det kan ej anses såsom mer än rimligt, att den som anbragt viss anordning också får svara för dess borttagande. Något skäl varför man skall ha rätt att osnygga i naturen men icke ha skyldighet att ställa i ordning efter sig torde ej kunna åberopas.

Anspråken på tillräcklig tidsfrist torde som regel bli väl tillgodosedda, om anordningen tillåtes kvarsitta en månad efter det den omaffischerade tilldragelsen ägt rum. Åtskilliga affischer syfta emellertid icke på någon till visst tidsmoment angiven tilldragelse utan avse exempelvis reklam för en vara eller ett företag. Vidare bör, även om reklamen hänför sig till en viss tilldragelse, sådana anstalter träffas, att anordningen ej kan anbringas hur lång tid som helst innan tilldragelsen avses skola inträffa. Till komplettering av huvudregeln bör därför föreskrivas att affisch skall tagas ned senast fyra månader efter det den anbragtes. Polismyndigheten bör dock ha rätt att medgiva anstånd om särskilda skäl skulle föreligga. Förlängning av tidsfristen bör sålunda kunna ske exempelvis om opåräknade hinder mött att avlägsna en uppsatt affisch inom föreskriven tid.

Stadgandet i 25 § om skyltar och liknande anordningar av bestående art har till sin tillämpning begränsats genom villkoret, att anordningens syfte skall vara hänförligt till reklam eller propaganda. De skäl som tala för en dylik begränsning, då det gäller bestående anordningar, äro ej lika starka beträffande anordningar, som äro av icke bestående art. Enär de bestämmelser, vilka föreslås i fråga om dessa sistnämnda, avse icke att förbjuda eller hindra anordningarnas användning utan endast att förebygga nedskräpning, kunde det vara i och för sig befogat att bestämmelsernas tillämplighet gjordes oberoende av anordningarnas syfte. De anordningar, som anbringas i reklam- eller propagandasyfte, äro emellertid även här de, vilka ur naturskyddssynpunkt påkalla den huvudsakliga uppmärksamheten. Kommunala meddelanden, tryckta eller textade anslag om tid och plats för allmänt val eller sammanträde, mönstringskungörelser med flera tillkännagivanden, som ej äro hänförliga till reklam eller propaganda, verka naturligtvis också, om de bli kvarsittande längre tid, nedskräpande. Mycket ofta placeras de emellertid på särskilda, för ändamålet avsedda anslagstavlor. Anslagstavlor för sådant ändamål få enligt 25 § fritt anbringas. Vad där anslås blir heller icke naturstörande på samma sätt som exempelvis å träd eller bergväggar anbragta affischer, vilka lämnas att långsamt förintas. Den icke reklam- eller propagandabetonade affischeringen torde vidare överhuvud i främsta rummet vara sådan som kommer till stånd genom offentlig myndighets försorg. Visserligen kan sägas, att det allmänna ej bör ha större rätt än den enskilde att, utan skyldighet att iordningställa efter sig, nedskräpa i naturen. I den mån

164