Sida:SOU 1951 5.djvu/67

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

överenskommelser med markägare och andra sakägare om att på fastigheten lägga servitut, innebärande fredning eller färdselrätt för allmänheten. Kan sådan överenskommelse åvägabringas utan ersättningsskyldighet för det allmänna, är fredningsärendets behandling slutförd i och med att avtal därom införts i nämndens protokoll. Innebär överenskommelsen att ersättning skall utgå av allmänna medel, eller kan frivillig uppgörelse ej träffas, måste ärendet avgöras genom beslut.

Är fråga om fredning av område av naturvetenskapliga skäl eller med hänsyn till undervisningen, skall fredningsnämnden inhämta yttrande av naturfredningsrådet. Finner rådet att fredningen icke är av väsentligt intresse, får beslut om fredning icke meddelas.

Fredningsnämnden utfärdar bestämmelser om fredningens omfattning. Bestämmelserna kunna innehålla, att fredat område skall bevaras i sitt naturliga tillstånd, att det skall vårdas på visst sätt, att det antingen icke alls eller endast på visst angivet sätt får utnyttjas, bebyggas eller planteras, att störande anläggningar icke få anbringas därå eller att färdsel däröver helt eller delvis förbjudes m. m. Under särskilda förutsättningar kan därjämte bestämmas, att befintliga byggnader, planteringar och andra anläggningar, som verka störande, skola avlägsnas. Nämnden kan vidare bestämma, att på sätt och i omfattning, som närmare angives, envar skall hava frihet att färdas inom område, där detta av hänsyn till befolkningens friluftsliv är av väsentlig betydelse för allmänheten. Tillika bestämmer nämnden storleken av ersättningar, som skola utgå till markägare och andra.

Av de ersättningar, som skola utgå i anledning av beslut om fridlysning eller färdselrätt, erlägges i allmänhet hälften av statsverket och den andra hälften, om området är beläget i stad eller vissa andra kommuner, av kommunen och eljest av vederbörande amtsfond. Då ersättningsbeloppen äro stora och ärende har betydelse för hela landet eller en stor del därav, under det att den stads- eller amtskommun, där området ligger, icke har särskilt intresse av saken, kan fredningsnämnden bestämma, att statsverket skall svara för två tredjedelar av ersättningarna. När invånare i en kommun, som enligt de nu återgivna reglerna icke är bidragsskyldig, ha övervägande fördel av fredningen eller färdselrätten, kan det åläggas sådan kommun att utgiva skälig del av ersättningarna.

Fredningsnämndens beslut kunna överklagas hos överfredningsnämnden. Överfredningsnämnden tillkommer dessutom det slutliga avgörandet i alla ärenden, vilka medföra ersättningsskyldighet för det allmänna med belopp, som överstiger 500 kronor. Fredningsnämnds utslag i dylika ärenden skola nämligen alltid underställas överfredningsnämnden. Även överfredningsnämnden åligger det att i första hand söka få till stånd frivillig överenskommelse. Överfredningsnämnden fastställer icke själv storleken av de ersättningar, som skola utgå, utan detta sker av värderingsnämnden, sedan

565