Sida:SOU 1967 28 Tryckfrihet och upphovsrätt.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

40

tion dittills uttryckligen gällt allenast för sekretessbelagda handlingar. Ty nämnda förändring i TF betingades av en här ovidkommande omdisposition i förordningen och avsåg ingalunda att ge ny karaktär åt § 9 i 1919 års lag eller att eljest ändra gällande principer rörande offentlighet (se ovan). Detta kan ock belysas genom det lilla tankeexperimentet, att om § 9 vore helt borta, så kunde allmänna handlingar likväl icke vara underkastade författarrätt i princip, utan författarlagen finge i princip tolkas inskränkande med hänsyn till den gamla principen i TF 1: 1 om frihet att »offentliggöra allmänna handlingar».

Kommitténs förslag om upphovsmannarätt för allmänna handlingar — med bestämda undantag, varom nedan — kan icke anses förenligt med andan i TF. Vid jämförelser med upphovsmannarätt i utlandet bör icke glömmas, att offentlighetsprincipen är något säreget svenskt med djupa rötter. Som huvudprincip föreslås den nu sättas å sido för att jämna vägen för upphovsmannarätten. Förslaget kan då icke anses förenligt med andan i nyssnämnda TF 1: 1 om frihet att »offentliggöra allmänna handlingar», jfr även RF § 86 sista p. — därför bör förslaget, konstitutionellt sett, icke genomföras utan att TF 1: 1 korrigeras, därmed icke sagt att förslaget ens då bör genomföras.

Visserligen föreslår kommittén, såsom nämnts, vissa bestämda och vidsträckta begränsningar av upphovsmannarätten; nämligen för författningar, beslut, yttranden, m. m. Men allmänna handlingar, som icke nu undantagas, eller som i framtiden under statsverksamhetens expansion bli upprättade och falla utanför undantagen, komma att grunda upphovsmannarätt och den gamla offentlighetsprincipen blir icke tillämplig.

Det är sant, som kommittén framhåller, att statliga organ alltmera ombesörja även uppgifter, likartade de enskildas ehuru kanske icke bedrivna under samma betingelser som de senares. Men detta kan icke motivera att man nu uppoffrar själva principen om rätt att offentliggöra allmänna handlingar. Tvärtom synes en erinran om den principen vara på sin plats i den nya lagen om upphovsmannarätt. Huruvida därefter undantag från den principen bör göras för ett eller annat särskilt slag av allmänna handlingar, är en annan fråga, som ligger utanför min uppgift att här bedöma (jfr t. ex. tryckfrihetssakkunniga, ovan).