| Utredningens förslag: 7 § i PSI-lagen ändras så att huvudregeln
blir att de eventuella avgifter som tas ut ska beräknas så att de inte är högre än kostnaderna för att reproducera, tillhandahålla och sprida handlingarna. Den nuvarande bestämmelsen om hur höga intäkterna från avgifterna får vara flytas till ett nytt andra stycke. För att få tillämpa undantaget enligt andra stycket krävs att myndigheten är skyldig att ta ut avgifter för vidareutnyttjande för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet. Arkiv, bibliotek och museer kan tillämpa bestämmelserna i andra stycket oberoende av krav på att täcka kostnaderna. Ekonomistyrningsverket bör få i uppdrag att se över avgiftsförordningen så att den inte kan uppfattas stå i strid med de ändrade reglerna i PSI-lagen. |
PSI-lagen ger i sig inte myndigheterna någon rätt att ta ut avgifter,
och PSI-direktivet ställer inga krav på att avgifter ska tas ut. För att
statliga myndigheter ska få ta ut avgifter krävs ett beslut av
regeringen eller ett bemyndigande genom en lag. Om det inte finns
något särskilt bemyndigande ger avgiftsförordningen
myndigheterna ett generellt bemyndigande att ta ut avgifter för vissa
tjänster, inklusive information i digital form. Förutsättningen är att
verksamheten är av mindre omfattning eller av tillfällig natur.
Kommunernas avgifter beslutas av kommunfullmäktige som
fastställer taxor.
Den nuvarande PSI-lagen innehåller inga bestämmelser om hur avgifterna för att vidareutnyttja handlingar ska beräknas. Lagen reglerar bara att de totala intäkterna för vidareutnyttjande och för att tillhandahålla handlingar inte får vara högre än myndigheternas totala kostnader för att samla in, framställa, reproducera och sprida handlingarna, inklusive en rimlig avkastning på investeringar.
Enligt det nya PSI-direktivet ska eventuella avgifter som tas ut begränsas till marginalkostnaderna för att reproducera, tillhandahålla och sprida handlingarna. Den avgiftsprincipen bör avspeglas i lagen, och därmed vara utgångspunkten för regeringens och kommunernas beslut om avgifter. Principen är i stort sett identisk med den enhetliga princip som regeringen slog fast i den förvaltningspolitiska propositionen år 1998, och som upprepades i den förvaltningspolitiska propositionen år 2010. Förslaget innebär
således bara att den princip som redan gäller fastställs i lagen.
