| L. 345/90 | 31.12.2003 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2003/98/EG
| ||
|
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
| ||
|
(1) |
Enligt fördraget skall en inre marknad inrättas och ett system skapas som säkerställer att konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids. Harmonisering av regler och praxis i medlemsstaterna när det gäller utnyttjande av information från den offentliga sektorn bidrar till att dessa mål kan uppnås. | |
|
(2) |
Utvecklingen mot ett informations- och kunskaps- samhälle påverkar livet för alla medborgare i gemen- skapen, bland annat genom att de får nya möjligheter att få tillgång till och tillägna sig kunskap. | |
|
(3) |
Digitalt innehåll spelar en viktig roll i denna utveckling. Innehållsproduktion har åstadkommit en snabb ökning av antalet arbetstillfällen under de senaste åren och fort- sätter att göra det. De flesta av dessa arbetstillfällen skapas i små nystartade företag. | |
|
(4) |
Den offentliga sektorn samlar in, framställer, reprodu- cerar och sprider en mängd information inom många verksamhetsområden som social och ekonomisk infor- mation, geografisk information, väderinformation, turistinformation, affärsinformation, patentinformation och information om utbildning. | |
|
(5) |
Ett av huvudsyftena med inrättandet av en inre marknad är att skapa möjligheter att främja utvecklingen av gemenskapsomfattande tjänster. Information från den offentliga sektorn utgör ett betydelsefullt utgångsmaterial för produkter och tjänster med digitalt innehåll, och den kommer att bli en ännu viktigare innehållsresurs genom utvecklingen av trådlösa innehållstjänster. En omfattande gränsöverskridande geografisk täckning kommer också att vara av avgörande betydelse i detta sammanhang. Större möjligheter att vidareutnyttja information från den offentliga sektorn bör bland annat göra det möjligt för europeiska företag att utnyttja dess potential och bidra till ekonomisk tillväxt och skapande av arbets- tillfällen. | |
|
(6) |
Det finns betydande skillnader i regler och praxis mellan medlemsstaterna när det gäller utnyttjande av informa- tionsresurser i den offentliga sektorn, vilka utgör hinder för att den fulla ekonomiska potentialen hos denna viktiga informationsresurs skall kunna fås fram. Tradi- tionen för användning av information från den offentliga sektorn har utvecklat sig synnerligen olika inom olika offentliga myndigheter. Hänsyn bör tas till detta. Natio- nella regler och nationell praxis bör därför genomgå ett minimum av harmonisering när det gäller vidareutnytt- jande av handlingar från den offentliga sektorn, i fall då skillnader i nationella föreskrifter och nationell praxis eller bristen på tydlighet utgör ett hinder för en väl fungerande inre marknad och för en tillfredsställande utveckling av informationssamhället i gemenskapen. (7) Utan ett minimum av harmonisering på gemenskapsnivå kan dessutom nationellt lagstiftningsarbete, som redan har inletts i en rad medlemsstater till följd av den tekniska utvecklingen, leda till ännu större skillnader. Effekterna av sådana rättsliga skillnader och osäkerhets- källor kommer att öka i takt med den fortsatta utveck- lingen av informationssamhället, som redan i hög grad har lett till ett ökat utnyttjande av information över nationsgränserna. | |
|
(8) |
Det behövs en allmän ram för villkoren för vidareutnytt- jande av handlingar från den offentliga sektorn för att rättvisa, proportionella och icke-diskriminerande villkor för vidareutnyttjande av sådan information skall kunna säkerställas. Offentliga myndigheter samlar in, fram- ställer, reproducerar och sprider handlingar för att fullgöra sina offentliga plikter. Att utnyttja sådana hand- lingar av andra skäl utgör vidareutnyttjande. Medlemssta- terna kan i sin politik gå längre än de miniminormer som fastställs i detta direktiv och följaktligen tillåta mer omfattande vidareutnyttjande. |
|
