Den här sidan har korrekturlästs
134
Var min tröst, hvar gång mitt hjerta gråter;
Och när lifvets dunkla timmar flytt,
Tag min själ uti din himmel åter,
Låt mig dö och blifva barn på nytt!
Sång på Första Maj.
(1860.)
Så ha vi ändtligen fått Vår.
Det var en vinter hela dagen!
Och herre Gud, hvad jag nu mår
Från hufvu’t ända när i magen.
Och solen vaknar i det blå,
Och rullar fryntligt opp gardinen,
Och Maj tar gröna byxor på,
Och Flora blomsterkrinolinen.
I vädret skjuter gräs och brodd,
Det sista regnet gjorde susen.
Nu slipper man gå à la mådd
I rännsten, trumpen och förfrusen.
Välkomna, sol och vår igen,
Farväl med pels och doffel-rocken!
”Nu kan jag se!” sa’ kärringen,
Då hon klöpp af sig ögonlocken.
